En hare på Aldergrave av Paul Muldoon

"Vart Brownlee tog vägen och varför han försvann
är ett mysterium än i dag.
Ty om någon borde vara nöjd så var det han:
två tunnland korn, ett
med potatis, fyra tjurar,
en mjölkmaskin, en ladugård med skiffertak.
Han sågs sist på väg ut för att
mjölka, en klar och tidig morgon i mars."
ur "Varför Brownlee försvann"





Paul Muldoon är en poet från Nord-Irland. Det har kommit ett urval av hans dikter på svenska kallat En hare på Aldergrove. Lite mindre än femtio dikter tagna från elva diktsamlingar. Från debuten New Weather (1973) till den senaste Maggot (2010). Titeln på boken kommer från en dikt i Maggot.


Muldoon är en mycket underhållande poet. Som gör häpnadsväckande saker med språket samtidigt som han får det att se lätt ut. Han har en lekfull inställning till sånt som slutrim och versformer och blandar ledigt högt och lågt.
Samtidigt har han oftast något att berätta och tappar inte bort sej i sina språklekar (det finns de som tycker annorlunda).
En anledning till detta är kanske är den nordirländska erfarenheten som många av hans bästa dikter utgår ifrån.
Att han kommer från Nord-Irland gör att han också oftast jämförs med den äldre Seamus Heaney. Och det finns ibland likheter mellan dem. Men Muldoons vers är mer flyfotad, Heaneys mer klassisk och högtidlig.
Här finns en dikt tillägnad Heaney, den underbara "Portföljen".

Volymen, sammansatt och tolkad av Lars-Håkan Svensson, innehåller på sina hundra sidor naturligtvis bara en liten del av Muldoons produktion. Men urvalet ger ändå en bra bild av Muldoons poesi och boken innehåller många vackra dikter.

Muldoon var redan sen tidigare en av mina favoritpoeter. Jag upptäckte honom genom en tidigare urvalsvolym, Att möta britterna, liksom denna utgiven på Ellerströms och även den sammanställd av Svensson. Flera dikter (runt femton) finns också i bägge volymerna. En del av dessa var i Att möta britterna översatta av andra än Svensson (dikten som gav namn åt det förra urvalet, "Att möta britterna", finns bland dessa)  Att "Varför Brownlee försvann" och "Söndagsutflykten" därmed finns i mer än en svensk version är passande. (Även om det nu inte är så mycket som skiljer mellan de två versionerna av just "Söndagsutflykten".)

Här finns också omarbetade varianter av Svenssons tidigare tolkningar. Ibland är de tydligt omgjorda som "Blåst och träd" från New Weather (där den nya avslutningen "Likväl varslar mina brutna leder//om väderomslag" är överlägsen den tidigare "Likväl anar mina rådbråkade leder//ett väderomslag"). Medan skillnaden mellan de tidigare och dessa versioner av  "Anseo" och "Gränskommisionen" är rätt subtila (trots att den senare dikten gått och fått ny titel.)

Svensson säjer i efterordet att ändringarna är gjorda bland annat för att de alla ska ha kvar de Muldoonska rimmen. Muldoon har ett fritt förhållande till rim och ibland kan endast ett tränat öga se att hans slutrim är rim och Svenssons version här av dessa rim är närmast försynta men fungerar rätt bra.
Flera av de nya tolkningarna ger något nytt åt dikterna och de utgör i vilket fall bara en liten del av En hare på Aldergrove.

Muldoon avslutade redan sin första diktsamlingen med en längre dikt. Något han gjort i de flesta diktsamlingar. De har med åren blivit längre och längre och har ibland nästan tagit över diktsamlingarna helt. I det här urvalet finns till skillnad från i det förra flera längre dikter. Just längre dikter tycker jag är lättare att läsa i översättning. Och flera av dessa längre dikter är bra. Bäst tyckte jag om "Vid värdshuset Svarta hästen, september 1999".
Men de mest lekfulla av Muldoons längre dikter finns tyvärr inte med - som skivomslagsdikten "Sleeve Notes" eller "Madoc. A murder history". Åtminstone när det gäller den senare, en mer än hundra sidor lång dikt med delar uppkallade efter filosofer, så är det fullt förståeligt rent utrymmesmässigt att den inte är med. Men det gör att det saknas en sida av Muldoon här.
Men förutom detta så är En hare på Aldergrove en utmärkt introduktion.

"Vid middagstid var Brownlee riksbekant.
Man hade påträffat - alldeles övergivna,
med sista tiljan oplöjd - hans
två svarta hästar, som, likt hustru och man,
flyttade tyngden från ena foten till den
andra, med blicken riktad in i framtiden."
ur "Varför Brownlee försvann"

(Först publicerad den 11 oktober 2012. Något modifierad.)