tisdag 10 december 2013
Mary, grab your child, the river's rising
"Muddy water" är första spåret på 1986 års Kicking against the pricks och bör ha varit den första låten med Nick Cave som jag hörde. Min bror köpte skivan efter att ha hört den på radioprogrammet Bommen.
"Muddy water" handlar om en översvämning. Även de två tidigare Nick Cave & The Bad Seeds-albumen hade börjat med låtar om naturkatastrofer. Metaforiskt i Leonard Cohen-covern "Avalanche" och mer bokstavligt i sången "Tupelo".
"Tupelo" var inspirerad av John Lee Hookers klassiska blues med samma namn. En annan av Hookers blueslåtar tolkas på Kicking... som är ett coveralbum.
Länge trodde jag nog att "Muddy water" var en traditionell låt. Men den är från början gjord av ett bluegrass-band med det lite fyndiga namnet The Seldom Scene. Den finns på deras album Act III (1973) men deras bästa version av den är på Live at the Cellar Door.
Johnny Cash har spelat in låten. Och en av hans låtar finns coverad på Kicking... På Firstborn is dead gjorde Nick Cave and the Bad Seeds "Wanted man" (med en rätt omgjord text). En låt skriven av Bob Dylan men först framförd av Cash.
I bland ses Kicking... som lite av en mellanskiva pågrund av ett det är ett coveralbum. Men jag tycker det är ett av Caves bästa album. Till viss del är det väl för att det var det första jag hörde. Men det är också en helgjuten skiva där från början rätt olika sånger görs till Bad Seeds egna. Albumet har starka arrangemang vilket "Muddy water" är ett bra exempel på med kören och Caves orgel- och pianospel.
(I denna bloggs barndom hade jag en Kicking against the pricks-vecka där jag skrev om originalversionerna av låtarna på plattan. Om du klickar på kicking against the pricks-etiketten kommer du till de inläggen.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
I mitten av 80-talet hade jag en bekant som var en STOR Birthday Party-fantast. (Han blev gaaaanska irriterad när jag lyckades köpa det enda exet av "The firstborn is dead" som Domus i Karlskrona tagit in före honom.) Men upprördheten då han köpt maxin "The singer" var stor. Något så mesigt hade han inte kunnat föreställa sig att Cave kunde göra! Och Blixa saknades - naturligtvis hade Blixa hoppat av gruppen efter en sådan förmesning! Så jag fick köpa singeln av honom för en billig peng. Sen kom LP:n, och Blixa visade sig vara kvar i gruppen och med på de flesta "meslåtarna".
Själv tyckte jag väl inte om den lika mycket som de första två soloskivorna, och jag håller nog med dem som ser det som en mellanskiva - det kom ju sen en "riktig" senare samma år. Men det finns flera bra versioner här, inte minst "The singer"...
Den är lite smörigare än tidigare skivor. Men det är ju bara ett plus.
Just det smöriga är ett exempel på varför jag inte tycker det är en mellanplatta. Bandets sound utvecklas på ett sätt som de för med sej i senare skivor.
Hey Joe-covern minns jag att det var Hendrix-fans i ens omgivning som ogillade.
Skicka en kommentar