"Toby gav sin faster Norma en känsla av osnygghet hos henne själv och världen omkring henne, en upplevelse av gluggar och hål och sönderrivna nötta foder, som fick henne att vilja ta fram nål och tråd[...]och sy, dag och natt, för att göra fickorna säkra igen, kläderna varma och knäppta, och även sy fast himlen ordentligt vid jordens ytterkant, utan att den drog sig eller att det hängde några fransar och fladdrade."
ur Vid alfabetets gräns av Janet Frame, övers. Marita Zonabend
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar