Det är Baravias nationaldag. Jag skrev först som ni säkert vet är det Baravias nationaldag. Men jag tror att jag har kört det skämtet lite väl många gånger nu.
Baravia har genom historien haft lite svårt att bestämma sej för hur dess gränser ska se ut. Vilket kan göra det lite krångligt att bestämma vilka författare som är baraviska. Men jag tror de flesta på listan har hamnat rätt.
Doña Brigitta - Poems & Visions
Vedova nedan har skrivit en bok om Doña Brigitta (den har jag inte läst). Hon var en baravisk markisinna som gick i kloster och skrev dikter. Detta på 1600-talet. Tyvärr finns hon inte översatt till svenska.
Den här volymen innehåller kärleksdikter och religiösa protosurrealistiska prosapoemliknande texter. Det är Doña Brigitta som är på bilden som illustrerar inlägget.
Raúl Manoel de Figueiredo - Recettföreställning och andra pjäser
Raúl Manoel de Figueiredo föddes i Portugal men verkade i Baravia. Recettföreställning tillhör det absurdas teater. Första akten är drama, andra en lysande tragi-komedi och tredje akten, där en av karaktärerna börjar spela Hamlet men glömmer sina repliker, är mitt i sitt sönderfall något av det mest gripande man kan se på en scen.
José Siqueiros - Odjuret lämnar stationen
En avsatt diktator från ett fiktivt land (som har vissa likheter med Baravia) förs till London för att ställas till rätta. En jordbävning gör att han kan fly. Han söker upp en gammal vän i staden som hjälper honom att få falska id-handlingar. Medan han lever förklädd i London så börjar han sakta misstänka att han egentligen är en av diktatorns många dubbelgångare. Siqueros, som själv levt i exil i England, har skrivit en roande burlesk roman som både driver med Baravia och med Storbritannien.
Maria Tamayo - Gråsnöblöta dikter
Maria Tamayo är en av Baravias största 1900-talspoeter. Baravia är en hyfsad poesination. Gråsnöblöta dikter är ett urval i enhörningsserien. Det har fått sitt namn efter hennes debutdiktsamling.
"När sommaren kommer./Ska då stjärnor stjärnor/gnistra i mitt halsband/ska jag få/den sol som var lovad oss/i ett smycke att ge till dig,/när sommaren kommer?//Sommaren kommer,/sommaren kommer att döda dig." (ur "Sommaren kommer" övers. L. Söderberg)
Isacco Vedova - Furstespeglar
Vedova brukar säjas vara Baravias nobelpriskandidat. Om man nu är road av sånt. Den här historiska romanen tillhör hans mest populära. Samtidigt som det är en märklig och mångbottnad bok om makten och maktens språk. Den handlar om den serronska frikår som uppsattes under befäl av Leopoldo Monipodio under oroligheterna i april 1917.
Inlägg
6 kommentarer:
Jag undrar om inte Furstespeglar är den bästa bok jag läst, faktiskt. Omläsning snarast och Vedova som Nobelpriskandidat!
Det är egentligen lite underligt att Isacco Vedova inte fått priset än. Men nu har väl tåget gått. Även om man sa detsamma om Mario Vargas Llosa och Doris Lessing. Och Trotzig säjs ju vara ett fan.
Ja, underligt är ordet. Särskilt som Baravia aldrig ens lyckades kamma hem ett delat Nobelpris med Portugal. de Figueiredo var ju också en stark kandidat på sin tid. Tycker fortfarande Recettföreställningen är vida bättre än Sex roller söker en författare.
Pirandello och de Figueiredo nämns ofta tillsammans. Det finns ju ett metadramatiskt inslag i bägge pjäserna. Jag tycker nog också att "Recettföreställning" är ett strå vassare (även om Pirandello var först).
Rebeiro är en av de stora tragiska figurerna inom dramatiken. En det absurdas Kung Lear.
Pär Rådströms översättning är också lysande.
Ja, Rådströms översättning slår den som Markus Birro gjorde alla gånger!
Pär Rådströms insats när det gäller att introducera baravisk litteratur går inte att överskatta.
Skicka en kommentar