Seriealbumet
Supersmurfen (det fjärde smurfalbumet av Peyo) börjar med att Gammelsmurfen, smurfbyns patriarkale ledare, lämnar byn. De övriga smurfarna bestämmer sej för att hålla ett val om vem som ska leda byn i hans ställe.
Först tänker alla rösta på sej själva utom Gnällsmurfen - "Jag gillar faktiskt inte röster" ((övers. Ingrid Emond) eller, filosofiskt nog, i den engelska översättningen efter att alla andra smurfer sagt "I'm voting for myself": "I hate selves".
Men Smurf kommer på att lova andra saker om de röstar på Smurf.
Alla kandidater heter Smurf. Det absurda i smurfspråket är alltid en styrka i serien. Och det används till fullo här.
Som när de ska rösta och en av de röstande frågar "Hur stavar man till 'Smurf'.
Den här leken med ord där Smurferna ersatte antingen verb eller adjektiv med ordet smurf gjorde serien något kontroversiell i skolor och bibliotek. En del ansåg att det inte var bra för barnen. Min farfar blev väldigt trött när han högläste ett smurfavsnitt för mej.
Smurf vinner en jordsmurfsseger. Han inrättar snabbt ett totalitärt styre. Motståndsrörelser bildas. Smurferna bör inte frukta sina regeringar, regeringarna bör frukta sina smurfar.
På slutet återvänder Gammelsmurfen och status smurf återsmurfas. "Skäms ni inte? NI UPPFÖR ER JU PRECIS SOM MÄNNISKOR!!".
Om man vill skulle man kunna se detta som att Peyo tar ställning mot demokrati. En läsning som enligt
DN Antoine Buéno gör i den nyutkomna boken
Le Petit Livre Bleu: Analyse critique et politique de la société des Schtroumpfs (ungefär
Ett smått blått liv - en kritisk syn på smurfsamhället (om han tar upp just
Supersmurfen framgår inte men något annat vore väl underligt).
Om albumet kan säjas ha en politisk tendens så är det snarast en allmän misstro mot politiska institutioner - både de utom- och inomparlamentariska.
I och för sej har naturligtvis Buéno rätt i att Smurfdalen är en diktatur. Men jag tycker att det är att missa poängen med serien.
Eller, för att uttrycka det mer precist: "Det är klart att Smurf är smurfigare än Smurf, men å andra sidan är ju Smurf..."
(Detta inlägg, i en något annorlunda version fanns här första gången
den 21:a mars 2009)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar