Dagarnas skum

"Hörnen i rummet mildrades och rundades av under musikens inverkan. Colin och Chloé vilade nu i mitten av en sfär.  'Vad var det?' frågade Chloé.  'Det var The Mood to be Wooed', sa Colin.  'Det var det jag kände', sa Chloé." 

Dagarnas skum av Boris Vian har visst gått och blivit film. Det är Michel Gondry (Eternal Sunshine of the Spotless Mind, The Science of Sleep) som regisserat. Trailern ser rätt lovande ut. Gondry har ett bildspråk som passar boken. Filmen har svensk biopremiär den 20 december.

Filmen har gjort att boken kommit ut i pocket. Med en bild från filmen som får den att se ut som en klyschig kärleksroman (min gamla månpocketutgåva är i och för sej inte heller så snygg).
Det är klart, på ett plan är det en klyschig kärlekshistoria. Uppskruvad till ett surrealistiskt absurt plan. Med musik som ändrar rums omgivningar, där en av romanfigurerna ägnar sitt liv åt att samla skrifter av filosofen Jean-Sol Partre och en kock lagar de märkligaste rätter.

Mitt i den komiskt-surrealistiska omgivningen klingar berättelsen äkta. Det är en underbar rolig och sorglig bok. En av mina favoritromaner.

(Citatet överst är översatt av Lars Erik Sundberg)