söndag 15 december 2013

I told her the moon was a magical thing, that it shone gold in the winter and silver in spring



När Nick Cave & The Bad Seeds skulle spela in albumet Henry's Dream (1992) ville deras skivbolag att de skulle ha en producent. Tidigare hade de producerat själva.
Nick Cave valde själv producenten David Briggs som tidigare hade producerat Neil Young. Men bandet och Briggs fungerade inte bra ihop och The Bad Seeds har senare sagt att de var missnöjda med resultatet.

Och skivan är, även om den innehåller flera bra sånger (som ofta finns i andra bättre versioner), överproducerad. Vilket märks även på "Loom of the land" i dagens lucka. Men balladen är det spår på plattan som skadats minst av produktionen.

4 kommentarer:

Spiring sa...

Förmodligen min favorit med Bad Seeds. Och det beror inte minst på produktionen. Fast hur gruppen lät från album till album handlade nog mer om vilket instrument Mick Harvey bestämt sig för till respektive album (denna gång akustisk gitarr) än om huruvida David Briggs dansade runt i studion eller inte. Hur som helst, jämn och stark samling låtar i luftiga, dynamiska arrangemang.

Petter Malmberg sa...

Mick Harvey spelar även orgel på de flesta av låtarna. Men inte på Loom of the land.
Skivan har sina anhängare. Som sagt finns det flera bra låtar här.
Hade inte albumet kommit efter så många starka Bad Seeds-album så hade jag säkert tyckt bättre om det.

Spiring sa...

Där ser man hur olika det kan vara. Själv tyckte jag skivan var ett mindre lyft efter den lite fisljumma "The good son", och "Let love in" hade jag länge svårt för - det var faktiskt där mitt Cave-intresse kraftigt avtog. Sen har det gått i vågor.

Om "Henry's Dream" är "överproducerad" beror det nog snarast på vad Cave/Harvey gjorde med inspelningarna efter att Briggs var ute ur leken, han är känd för att bara låta bandet rulla och undvika pålägg i efterhand. Fast jag tycker som sagt att produktionen passar bandet utmärkt.

Petter Malmberg sa...

Nick Cave ska ha valt Briggs för att han tyckte hans Neil Young-skivor lät som om de inte var producerade.

Jag gillar både Good son och Let love in.