O DEANNA
This is a car
O DEANNA
This is a gun
O DEANNA
And this a day number one
O DEANNA
Our little crimeworn histories
Black and smoking Xmas trees
And honey, it ain't a mystery
Why you're a mystery to me
"Deanna" från Nick and The Bad Seeds kanske bästa album Tender Prey (1988).
Denna deppgospelversion på Bonnie och Clyde-temat var en mindre hit när den kom. Den låg högt på den så kallade indielistan (med de mindre skivbolagen). Ovan är en så kallad rockvideo. Ville man se den fick man vänta uppe tills det var 120 minutes på MTV.
(Bilden överst är omslaget till maxisingeln. På baksidan är det samma bild. Men Caves skugga har en gloria i stället för horn.)
Inlägg
6 kommentarer:
Det finns ansedda grupper och artister som jag inte förstår storheten med. Och det är i sin ordning. Min smak är ingen rikslikare, och tur är väl det.
Vad jag har svårare att begripa är när det handlar om artister jag håller högt, men där jag inte klarar av enstaka låtar - som en överväldigande andel av deras övriga fans höjer till skyarna. Ta Pixies, till exempel, som jag älskade. Låten "Debaser" kan jag inte med. Platt, trist, intetsägande, deras sämsta någonsin. Bidrog stort till att jag inte upptäckte gruppen tidigare än jag gjorde, eftersom det var den första låt jag hörde med dem. "Den hypen går jag inte på", tänkte jag. Vilken låt vinner regelmässigt Pixies-fantasters omröstningar om gruppens bästa låt? Just det. Obegripligt.
Vad har detta med Cave och "Tender prey" att göra, då? Jo, Nick Caves "Debaser" är, för mig, "Deanna". Sämsta låten på skivan, drar ner helheten kraftigt. Ta bort den och skivan blir en tiopoängare. Det tyckte jag då och det tycker jag nu.
Problemet är framför allt att tusentals andra grupper gjorde den här typen av musik bättre än Nick Cave. I sin egen nisch var han enastående, sånt här fixade han bara inte. Och så blir det en hit! Ofattbart.
Tyvärr kan jag inte stödja dej i detta ditt oväntade Deanna-hat. På senare år har Mercy Seat slått ut Deanna som skivans populäraste låt.
(Sämsta spåret på Tender Prey är Sugar Sugar Sugar.)
"Sugar sugar sugar" är kanske inte Caves bästa låt, men det är i alla fall en Cave-låt.
"Deanna" låter som om en ovanligt påtänd Johnny Thunders förirrat sig in i en genomsnittlig ungdomsgårdsreplokal. Slamrigt, otajt och odynamiskt med falsksång - men på fel sätt, inte på sedvanligt Nick Cave-vis. Kejsaren försökte göra "rock" och stod plötsligt naken. Döm om min förvåning när bara en liten gos... eh... när bara jag verkar ha insett detta.
"The mercy seat" är förstås en klassikernas klassiker, enastående i alla versioner jag hört (inte minst Johnny Cashs).
Mercy Seat är bra. Det är många brå låtar på plattan. Watching Alice, Slowly Goes The Night (Nick Cave när han är som smörigast), Sunday's Slave.
Jag är helt med Spiring här. Deanna var min första stora Cave-besvikelse. (Ja, min första överhuvudtaget.) Står fortfarande inte ut med den, efter alla dessa år. Och här började det gå utför med Saint Nick.
Okej. Då är det två i anti-deannalägret.
Skicka en kommentar