"Giktböjd kom den gamle kungen resande och lyssnade till henne[...]vid potatisskalningen. Ty Amanda visste att historierna aldrig kan ta slut, att någon tjuv alltid springer tvärsöver fältet med det stulna kyrksilvret, att det under det andra musåret berättas om det förra, att den för åratal sedan avlidna premonstratensernunnan evigt kommer att söka sina hoptvinnade läsglasögon i mjölskäppan vid fullmåne, att svenskarna eller kosackerna alltid kommer med sina pipskägg och mustascher, att kalvarna talar på midsommardagen, att varje historia måste berättas så länge det finns potatisar kvar i korgen."
ur Flundran av Günter Grass, övers. Eva Liljegren
Inlägg
(X)
6 timmar sedan
2 kommentarer:
Å, se det är en riktig barockroman det! Kan bara tänka mig hur det skulle kännas att försöka översätta det där. Blev sugen på att läsa om den nu.
Frid över ditt minne, gamle man.
Det är en riktigt bra roman.
Skicka en kommentar