måndag 23 december 2019

Japanska mumintroll


Den populäraste muminfilmatiseringen är nog den japanska tecknade tv-serien från 90-talet. Muminböckerna hade varit populära i Japan sen länge. Och det fanns redan en tidigare tecknad japansk version. Den var emellertid en rätt fri version (Muminpappan ger Mumintrollet smisk) och Tove Jansson ogillade den.

Tove Jansson och Lars Jansson var mer involverade i 90-talsversionen. Filmstudion frågade de om råd (en fråga Tove Jansson lär ha fått av studion var vilken färg Lilla My hade på underbyxorna) och Lars Jansson var med och skrev  manus.
Vilken nog är en anledning till att Tove Jansson var nöjd med serien. I en TV-intervju sa hon att hon "tycker om denhär Snusmumriken".

Annars fick serien en del kritik för att inte vara tillräckligt trogen originalet. En del avsnitt visades inte i Finland och Sverige. Som "The Imp" som ansågs för skrämmande och o-muminsk (avsnittet lånar från en av berättelserna i Tusen och en natt.) Serien la också till egna karaktärer. Själv minns jag att jag tyckte det var fel att Mumintrollen hade olika färger. Ett mumintroll som inte är vitt är ju en snork (jag har kommit över detta nu).

Men även om den japanska serien har en del egna muminberättelser så bygger flera på böckerna och novellerna. Och en del – som avsnittet där muminfamiljen träffar på en marsian – på dagsstrippserierna. Och om serien delvis har en egen muminkänsla så gäller det de flesta av adaptionerna. Även Tove Janssons och Lars Janssons egna dagsstrippserier.
Serien är rätt charmig. Och jag tycker också om den här Snusmumriken.

Inga kommentarer: