måndag 28 maj 2012

Månen av Lennart Hellsing


MÅNEN

O sagomåne skimrande som drivet
och glansigt silver - värt att högt berömmas!
I dig står mänskobarnets öde skrivet:
Att stiga röd - att blekna bort och glömmas.

O sagomåne, riddare av Livet
när ur din skål all nattens frukter tömmas -
och riddare av Död när övergivet
du bleker fälten där vi snart skall gömmas.

Hör hundens skall! Han vet din makt att döda!
Han känner sveket i ditt falska hjärta,
ur vilket vi ser idel godhet flöda.

Magiska eld - ditt ljus är kärleksglödens -
men ny blir nedan och all fröjd blir smärta,
och plötsligt är det ljus som lyser DÖDENS.

Lennart Hellsing
1944

Den här sonetten finns med i antologin Ny lyrik 1944 där Hellsing hade med åtta dikter. Hans debut i egen volym kom året därefter. Men detta är första gången han publicerades i bokform. Och boken som innehåller dikter av ytterligare sju poeter - den mest namnkunniga av dem är Ann Margret Dahlquist-Ljungberg - är en prydnad för min boksamling trots sin rätt oansenliga titel och sitt tillika oansenliga utseende.
Det märks att Hellsing här ännu är en ung poet. Hjärta rimmar med smärta och Döden skrivs med STORA bokstäver. Men här finns också redan hans känsla för rytm och det klingande i språket.
Hellsings vuxenpoesi är underskattad.

Inga kommentarer: