Det var prinsessdop häromdagen. Folket hyllade. Folket hånade. Folket blev underhållet.
Själv tillhör jag de som hånar. För det är lite roligare.
Men jag inbillar mej inte att det skulle vara särskilt subversivt av mej. Både vördandet och hånandet av monarkin har samma milt samhällsbevarande funktion.
När kronprinsessan gick och gifte sej så tillfrågades poeterna i riket om de ville skriva kärleksdikter till de lyckliga två. Upprördheten var stor inom poetskiktet.
Men samma poeter tar tacksamt bugande emot stipendier inte bara från den av en kung inrättade Svenska Akademien utan också från stiftelser startade av Svenska Arbetsgivare Föreningen.
Visst är det anmärkningsvärt att det socialdemokratiska partiet under sin rekordlånga regeringsperiod aldrig införde den republik som det står i deras partiprogram att de vill genomföra. Men det var så mycket annat de aldrig gjorde.
Som att ge folket inflytande över kapital och näringsliv.
Kungen har ingen makt. I detta är han en man av folket.
Arbetsgivarna har mycket makt. De dignar under den.
De har gett oss så mycket arbete. Är det inte dags att vi nu hjälper dem och lättar lite på deras börda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Själv lyckades jag till och med missa att det var just den dan, så jag hör nog till en fjärde kategori - folket som faktiskt inte bryr sig. Och då menar jag inte de som aktivt o-bryr sig, utan vi som bara inte... bryr oss. Lika lite som vi bryr oss om ifall en "okänd" familj i bostadsområdet bredvid har ett barn som döps.
(Jag har ingen morgontidning för tillfället, det hjälpte säkert till. Att missa det hela, alltså.)
Det har nämnts en del på det där internettet.
Det förnuftiga vore väl att strunta i dopet (själv är jag inte döpt och det är väl inte troligt att de hade visat mitt dop i TV i vilket fall) och liknande ceremonier.
Men förnuftet är ju aldrig avskilt från världen. Helt ointressanta är inte symboler.
Skicka en kommentar