Emil i Lönneberga i Svenska texter

- Måste du sörpla så där, undrade hans mamma.
- Annars vet man inte att det är soppa, sa Emil, det vill säga egentligen sa han så här: "Anners vet en inte att dä ä söppe." Men vi bryr oss inte om det nu, det där med småländskan.

I dag fyller Emil i Lönneberga 50 år. Datumet går säkert att diskutera men Astrid Lindgrens första bok om Emil - Emil i Lönneberga - kom ut 1963.
Jag har tyvärr inte kvar några Emil-böcker. Men ett stycke ur boken har jag i antologi Svenska texter, red. Manne Stenbeck (1968). Och det läste jag om i veckan. Det är det där Emil fastnar med huvudet i soppskålen. Och det är bra skrivet. Jag slås framförallt av hur ledigt Lindgren använder sej av det muntliga berättarperspektivet.

Svenska texter är en rätt rolig antologi. Med svensk prosa efter 1940. Delvis avsedd för att användas i skolorna. Här finns en stor variation med olika slags prosa. Förutom noveller och romanutdrag så finns här även politiska tal, debattinlägg och utdrag ur reseböcker.

Flera av texterna har kortare texter efter den som kommentarer. "Barnens domstol" av Pär Rådström följs av   ett stycke ur Läroplan ur grundskolan. Kommentaren till "När Emil körde huvudet i soppskålen" är en uppsats av Marika Gedin, 11 år (möjligen den framtida Lorca-översättaren): "Jag tycker att Emils pappa är litet väl hård mot honom när han sätter Emil i snickarboden. Emil menar ju bara väl, och får ju aldrig någon chans att förklara." 
'
Innan texterna har Stenbeck inledande vinjetter som presenterar texterna på ett traditionellare sätt. I Emil-vinjetten citerar han en BLM-artikel från 40-talet där Pippi Långstrump säjs vara en typisk 40-talsfigur. Och Stenbeck frågar om inte Emil kan säjas vara 60-talets figur.

Mestadels är Svenska texter ett bra och roligt urval. Men det brister på två punkter. Förutom Lindgren finns bara en till kvinnlig författare med (i kommentarerna finns förutom Gedin Jörel Sahlgren-Oswald om Gösta Oswald). Och av arbetareförfattarna så finns bara Lars Ahlin representerad.

Arbetarlitteraturen märks ändå i en del av texterna i boken. Som i Jan Myrdals Rapport från kinesisk by (som kom, ut samma år som Emil i Lönneberga). Myrdal hade i författandet av intervjuerna med de kinesiska byborna låtit sej påverkas av Ivar Lo-Johanssons statarnoveller.
Och inte minst i Emil i Lönneberga som i sitt språk och i sin berättarröst har lärt en hel del av arbetar- och bondeskildrarna.