Citerat från förra veckans läsning

" — Titta på honom, sade Kitty och vände honom om mot Levin. Det lilla rynkiga ansiktet blev plötsligt ännu mera rynkigt. Barnet nös.
[...]
Vad han kände för den lille var inte alls vad han hade väntat. Det fanns i denna känsla inte någonting av glädje, tvärtom — den innehöll en ny, alldeles säregen fruktan, erkännandet av en ny sårbar punkt. Och detta erkännande var i början så plågsamt, fruktan för att detta hjälplösa väsen skulle lida något ont var så stark att han själv inte märkte den meningslösa glädje, ja, stolthet som grep honom när hans lille son nös."
ur Anna Karenina av Leo Tolstoj, övers. Sigurd Agrell

"jag ligger någonstans ibland dem och kollar Game of Thrones/där just nu/seriens goda hjälte får huvudet avhugget./Han får helt enkelt knoppen avchoppad./Det finns ingen mening/varför ska denne man dö?/varför ska vi människor dö?"
ur "Låt säga att partipolitik fortfarande är en realitet." i Dikter 2014 av Theis Ørntoft, översättning Victor Malm