Det enda sättet att lära är att ifrågasätta

"När jag var lärare vid läroverket i Laon, hade jag som elever söner till storbönder för vilka en femöring var en femöring, ett bord ett bord, en tjur en tjur. Det var inte fråga om att få dem ur denna sunda förnuftsmaterialism. Alltså sade jag mig att vi borde börja året med att förarga dem lite och förklara Kants idealism för dem. De gjorde våldsamt motstånd. Tanken att den så kallade yttre verkligheten utgörs av den inre enhetligheten i vår erfarenhet tycktes dem outhärdlig. Efter att ha ifrågasatt detta i en månad, sade de ändå till slut: 'Nu förstår vi!' Och de förpestade livet för mig under resten av året, därför att de satte upp Kant mot mig så fort jag försökte förklara någonting för dem: de hade tillägnat sig honom så bra att de hela tiden återvände till honom.

  I gengäld bedrev jag senare katederundervisning på Lycée Pasteur i Paris. Eleverna ifrågasatte inte längre någonting. Att världen är en yttre verklighet eller en bunden följd av föreställningar, att barnen åtrår sin far eller sin mor, varför inte? Allt det där passade dem utmärkt. Tidningarna och radion hade prackat på dem en falsk kultur. De diskuterade ingenting, och i slutet av året visste de ingenting. Det enda sättet att lära är att ifrågasätta. Det är också det enda sättet att bli människa."

ur "Raymond Arons befästningar". Jean-Paul Sartre intervjuad av Serge Lafaurie juni 1968. I Sartre-urvalet Sartre om Sartre, övers. Lars Nygren