Lucka tre: ur Två o:n

"En annan sång - den kanske mest populära här, och den första som jag kom att lära mig texten till - handlade om rösten som invaderade den som den talade till. En gång buren av en pojke på ett solbelyst fält; han blev den rösten som ljus blir dag. För var och en som sedan hörde sången, kom den in - upprepad likt evigheten i en spegelsal. Från mun till mun for den, som den friaste fågel. Och alla blev de samma barn därefter."
ur "Två o:n" i Om en död av Stig Larsson