Watership Down

"'I always think these traditional stories retain a lot of charm,' said another of the rabbits,' especially when they're told in the real, old-fashioned spirit.'"

Tror jag fick Richard Adams Watership Down läst för mej första gången. Fast då var den på svenska. Omslaget på min utgåva (se nedan) pryds av en bild ur filmatiseringen. Jag gillade filmen som liten men tyckte inte riktigt den höll när jag såg om den för ett par år sen. Boken håller bättre.

Bäst i boken är berättelserna om kaninguden El-ahrairhah. Jag kan ha gråtit på slutet.

"And every evening, when Frith has done his day's work and lies calm and easy in the red sky, El-ahrairah and his children and his children's children come out of their holes and feed and play in his sight, for they are his friends and he has promised them that they can never be destroyed."

Medan jag skrev detta inlägg lyssnade jag på Mellanväsen med Bo Hansson som innehåller ett par melodier som inspirerats av boken.
(Det här inlägget ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en i taget i alfabetisk ordning.)