Johnny Cash hade flera strängar på sin gitarr. Förutom att spela in och skriva sånger så var han skådespelare och författare. Han skrev en roman och flera noveller, varav en science fiction-novell. Han skrev också dikter.
Nu har det kommit en bok med hans efterlämnade dikter: Forever words. Med förord av Cashs son John Carter Cash och en inledning av poeten Paul Muldoon. Muldoon, som förutom att vara poet även själv spelat i rockband (och förra året gav ut en samling med sina sångtexter The Word on the Street) har också stått för urvalet.
En del av dikterna verkar snarare vara sångutkast än dikter. Muldoons introduktion går in på skillnaden mellan dikter och sångtexter och passar väl in i den diskussion som varit efter Bob Dylans nobelpris. Muldoon tar också upp att flera av dikterna följer formatet från balladen "Lord Randall". En ballad som också påverkat Dylans "A hard rain's a-gonna fall".
Även ibland annars kan Cash här påminna en om Dylan. Som när han återberättar Jobs bok som om den vore en rockballad. Men läsaren känner framförallt igen Cash själv.
Flera av dikterna är rätt bagatellartade. Och boken ör kanske främst för de inbitna Cash-fansen (och för oss ännu mer inbitna Muldoon-fans). Till nöje för dessa fans så innehåller boken gott om bilder på Cashs nedteckningar av dikterna, ofta med teckningar ditklottrade. Och en del foton.
Men ett par av dikterna håller högre kvalité. Som den redan nämnda "Job". Eller "Don't make a movie about me". En dikt från julen 1982 som inte blir sämre av ironin i att det numera gjorts en film om Cash: "If anybody made a movie out of my life/I wouldn't like it, but I'd watch it twice/If they halfway tried to do it right/There'd be forty screenwriters workin' day and nite/[...]It would run ten days in the final cut".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar