måndag 12 april 2010

Problemet med Susan - Neil Gaiman och Narnia


she can see a centaur, its throat slit, on the grass near her. The horse half of it is a vivid chestnut. Its human skin is nut-brown from the sun. She finds herself staring at the horse's penis, wondering about centaurs mating, imagines being kissed by that bearded face

"The Problem of Susan" är en kort novell av Neil Gaiman från 2004. Den börjar och slutar med en drömsekvens. Därimellan besöker en ung journalist en barnboksforskare. De talar om Narnia-böckerna av C. S. Lewis. Drömmen som ramar in novellen bygger på en scen ur en av Narnia-böckerna.

Narnia har påverkat flera verk av Gaiman. Mest direkt i Sandman-seriealbumet A Game of You. Där blir kvinnan Barbie förflyttad till sin barndoms fantasiland. Karaktärerna i detta land och deras dialog lånar från flera av Narnia-böckerna. Allas favoritnarniakaraktär myrslingerbulten Surpöl är här lätt förklädd till en råtta i en trenchcoat. En karta över landet påminner om de kartor av Pauline Baynes som fanns med i Lewis-böcker.

Den starkaste scenen i A Game of You utgår från Den sista striden. Denna den sista av Narnia-böckerna är också den som diskuteras i samtalet mellan journalisten och forskaren. Forskaren förlorade sin familj i en tågolycka vilket får journalisten att associera till Susan i Narnia. Och ett replikskifte i Den sista striden där det framgår att Susan inte längre "är en vän av Narnia". Journalisten berättar att hon som tolvåring tagit upp problemet med Susan med sin engelskalärare.
"All the other kids go off to Paradise, and Susan can't go. She's[...]too fond of lipsticks and nylons and invitation to parties[...]Ther must have been something else wrong with Susan[...]something they didn't tell us. Otherwise she wouldn't have been damned like that-denied the Heaven of further up and further in."

Flera författare har när de har kritiserat Narnia och dess kristna undertext inriktat sej på den här passagen med Susan och läppstiftet och nylonet. J. K. Rowling är en, Philip Pullman (vars Den mörka materian brukar beskrivas som en Anti-Narnia) en annan. De menar att det är Susans sexualitet som gör att hon blir förnekad Aslans nåd.

Birgitta Hammars översättning utesluter läppstiftet och nylonet. Vilket gjorde att jag när jag första gången läste A Game of You missade betydelsen av att ett läppstift används för att stryka över ett namn och skriva ett annat i en episod i albumet.

Det är transvestiten Wandas pojknamn som stryks över. Fyra av Barbies grannar följer efter henne in i sagolandet. Wanda får inte följa med då hon inte är kvinna. Här utestängs Wanda av en matriarkal tradition. Barbies fantasiland har inte Narnias kristna undertext.

Gaiman är inte fullt lika kritisk mot Narnia som till exempel Pullman. Men han har i ett tal berättat att när han som tolvåring (alltså i samma ålder som journalisten i "The Problem of Susan" tar upp problemet med Susan med sin engelskalärare) läste om Narnia-böckerna och märkte de kristna paralellerna som gick över hans huvud vid den första barndomsläsningen av böckerna så blev han förnärmad över att författaren haft en (inte särskilt väl)gömd agenda. Detta gjorde Narnia mindre i hans ögon.

A Game of You är Narnia minus Jesus. Den religiösa undertexten blir ersatt av en narniansk intertextuell undertext. Morpheus (Sandman) står för Aslan såsom Aslan står för Kristus. Denna förskjutning fungerar och ger albumet lite mer tyngd än de flesta historier kring en vuxen som besöker sitt barndoms sagolandskap (möjligen kan en läsare som inte ser Narnia-paralellerna vid första läsningen komma att känna en liknande besvikelse om den tolvårige Gaiman vid en omläsning).

Där A Game of You på detta sätt lyckas inordna sin föräldratext som en mindre del av det sandmanska landskapet så lösgör sej "The Problem of Susan" aldrig från att vara en till fiktion (dåligt) förklädd kritik av samma text.

Problemet med "The Problem of Susan" är ett problem som finns hos en stor del av Gaimans post-sandmanska verk. Det är en berättelse om en berättelse snarare än en berättelse i egen kraft.
De två drömsekvenserna är rätt bra. Den första omtolkar en scen ur Häxan och lejonet. Medan den andra fortsätter och ändrar förloppet där. Den första är bättre än den andra som kanske blir för lite obscent blasfemisk för sitt eget bästa.

I novellen ingår en tredje drömscen där Mary Poppins skrivs om. Mary Poppins blir lite märkligt en slags positiv mottext till Narnia. Men den korta passagen är ändå bäst i novellen.

"The Problem of Susan" går enklast att hitta i novellsamlingen Fragile things som är en bra ingångsport till Gaimans författarskap.

9 kommentarer:

Jenny sa...

"...märkte de kristna paralellerna som gick över hans huvud vid den första barndomsläsningen av böckerna så blev han förnärmad över att författaren haft en (inte särskilt väl)gömd agenda. Detta gjorde Narnia mindre i hans ögon." Jag hade en liknande tanke, men har släppt den igen. Kan fortfarande läsa, och njuta av, en sorts "barndomsläsning" av Narnia-böckerna.

Tack för novellstipset. Ska def kollas upp. Är en smula nyfiken på hans författarskap.

Petter Malmberg sa...

Neil Gaiman säjer i samma tal (och i förordet till "Fragile Things") att han älskar Narniaböckerna. Så denna känsla höll kanske inte i sej.
Jag har aldrig haft samma problem. Den kristna undertexten ger en dimension som saknas hos till exempel den på andra sätt mer utvecklade sekundära världen hos Tolkien.
Om man är road av Narnia så är "Problem of Susan" väl värd att läsa. Och novellsamlingen är som såna brukar vara visserligen ojämn men ger ett bra smakprov på Gaiman.

Anonym sa...

Har du läst Lev Grossmans "The Magicians"?
Hela den boken är ju full av metainslag och paralleller till Narnia-böckerna. Samt väldigt mycket kritik av C.S Lewis författarskap, som Grossman verkar hysa ett slags hatkärlek till.

Anders Sveen sa...

Bra text!

Jag skulle gärna höra ett samtal om Lewis och Narnia mellan Gaiman och Gene Wolfe.

Petter Malmberg sa...

bokstävlarna: Jag har inte läst Grossman. Men då Narnia är en av fantasyns ur-texter så finns det säkert fler felläsningar av den inom genren.

Anders: Gaiman och Wolfe har vissa teman gemensamma. Ett samtal de emellan skulle säkert vara intressant.
Finns det någon specifik berättelse av Wolfe som använder sej av/påminner om Narnia? Novellen "Three Fingers" av Wolfe som jag just läst har vissa likheter med "The Problem of Susan".

Anders Sveen sa...

The Wizard Knight är väl den som kommer allra närmast, men egentligen bara ytligt. Det är en YA fantasy av typen ungdom-från-vår-värld-hamnar-i-en-annan-värld och förhåller sig (som många av Wolfes verk) till den kristna tron på ett intressant sätt. I det här fallet Wolfe inte så subtilt, men bra mycket mer subtilt än hos Lewis.

Anonym sa...

Jag gillade beskrivningen av Gaimans post-Sandman som berättelser om berättelser; det fångar mycket av det som gör att jag tyvärr haft svårt för det mesta han gjort efter sitt genombrott. Det är lite sorgligt att inse att jag tycker att efter A Game Of You så har inte gjort någonting som jag tycker är så värst bra (om nu inte hans Hellblazer-nummer skrevs efteråt för det är riktigt, riktigt mästerligt).

Btw, Grossmans bok är inte så dum, och intressant som en motvikt till Harry Potter mm, med en värld där det faktiskt inte finns någon uppgift för magikerna. Du går i skolan, lär dig trolla, och sen finns det ingenting vettigt att göra med kunskapen...

Petter Malmberg sa...

Smorkin: Berättelser om berättande kan vara bra. Också "A Game of You" handlar till en del om hur vi är våra berättelser.
Men hos den senare Gaiman så utvecklas inte alltid dessa historier så att de står på egna ben. "The Problem of Susan" har något sketchartat över sej.

De onödiga magikerna låter som en rolig idé. Den samhälleliga basen för trollkarlsskolorna brukar vara dåligt definierad.

Anders: Jag har inte läst Wolfes ungdomsböcker. Ungdom-från-vår-värld-hamnar-i-en-annan-värld-böcker måste nästan förhålla sej till Lewis.

Anders Sveen sa...

Wizard Knight är väl egentligen inte en ungdomsbok, fast lite mer så än Wolfes andra romaner. Den är inte heller någon av mina favoriter men den har sina stunder.

På min utgåva citeras förresten Gaiman som tycker att man ska läsa Gene Wolfe "or the cool people will laugh at you".