Men han är allas vän!"De fattigas piano" är en svensk översättning av en fransk chansonnett. Originalet av Léo Ferré heter "Le Piano du Pauvre". Lars Forssell har gjort den svenska texten.
Han svänger runt sin käpp
och tar en liten stepp -
(och sen) så börjar alla skratta...
och någon föll i gråt
fast vad han gråter åt
kan ingen riktigt fatta...
Forssell överasatte flera franska sånger. Förutom av Ferré bland andra Boris Vian. "De fattigas piano" med Ulla Sjöblom gavs först ut på en EP där Sjöblom även gjorde "Jag står här på ett torg". En Vian i (rätt fri) tolkning av Forssell. Detta var femtiotal, och klimatet var det kalla krigets och skivan blev indragen.
Ett par år senare gavs den ut igen i en lite längre version (senare hälften av andra versen: "Hur Louis Mariano på restaurang Atom" och så vidare, finns inte med i ursprungsversionen). Det ovan är den längre versionen.
Jag älskade den här sången som liten. Fast i Sven-Bertil Taubes version. Taube spelade i början av 80-talet in ett helt album med Ferré översatt av Forssell (Sven-Bertil Taube sjunger Léo Ferré) som inte får saknas i någon Taube den yngre-samling värd namnet. Men Ulla Sjöblom gör den också bra. Och bägge versionerna svarar T. S. Eliot: "Sitt lugnt min kära vän/och läs 'The Hollow Men',/låt ingen oro störa!/En smäll blir slutet men/kanhända snyftningen.../ändå blir svår att höra!"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar