"Ett förtätat exempel på farsens förhållande till verklighet och lag erbjuder den fristående inledningsscenen till bröderna Marx En natt i Casablanca. Harpo står och hänger mot en gammal husvägg. En polis kommer fram och frågar syrligt om han stöttar upp huset. Harpo nickar ivrigt, men polisen jagar otåligt iväg honom. Och bakom dem rasar huset till marken. Komikern - och farsen - står över det normalas och verkligas lagar."
ur "Sick, sick, sick. Farsen, lidandet och verkligheten" i Fem essäer om film av Leif Furhammar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar