Om pornografi av Inger Christensen

Tills plötsligt en av dagarna i maj inte hade varit så lyckad, men i gengäld rätt hemlighetsfull av njutning. Han hade känt sig iakttagen utan att dock kunna upptäcka någon iakttagare. Oron ville som vanligt inte lämna honom, hans kuk blev stående rakt ut i luften.

           - ur "Den vidunderliga kärleken" av Inger Christensen, övers. Bertil Lagerström

           

Den svenska och den danska litteraturhistorien speglar ofta varandra. Ett exempel är antologin Sänghästen från 1965. Med undertiteln En erotisk antologi. Konceptet är samma som i den av Bengt Anderberg redigerade antologiserien Kärlek vars första del kom ut samma år: finlitterära författare skriver pornografi.

Boken är redigerade av Sven Holm och innehåller 21 noveller av 21 (då) unga danska författare. Bland de mer kända av författarna märks Leif Panduro (vars roman Skit i traditionerna nämns i en annan novell), Klaus Rifbjerg, Dorit Willumsen, Poul Borum och Inger Christensen.

Den intressantaste novellen i samlingen är "Den vidunderliga skönheten" av Christensen (i Sänghästen del II, boken gavs ut samtidigt i två volymer. Vilket gjorde att dess uppföljare fick namnet Sänghästen del III).
Christensen var 30 år när Sänghästen kom ut. Hon hade hunnit ge ut sina första två diktsamlingar och romandebuterat. Språket och berättartekniken (med en återkommande hänvisning till "folk som kände honom" som dock alltid säjs ha fel) påminner lite om Inger Christensens roman Azorno som kom ut två år senare.

Som flera av novellerna i Sänghästen är "Den vidunderliga skönheten" inte direkt ren pornografi även om den har det för genren vanliga temat exhibitionism. Den handlar om en man som går ut naken på sin balkong varje dag och som en dag känner att någon iakttar honom.
Den börjar som något som skulle kunna vara en vanlig erotisk novell. Men där pornografiska berättelser efter hand brukar öka i oanständighet så stegras här istället det poetiska bildspråket. Vilket gör att slutet av novellen påminner en del om Christensens poesi. Den pornografiska effekten går väl att diskutera men resultatet blir rätt så vackert. 

Förutom Christensen så är boken inte oväntat ojämn, men de flesta av novellerna är rätt hyfsade. Flera av författarna satsar på den humoristiska tonen. Bäst av dessa lyckas Borum (som då var gift med Christensen) med en skabrös skröna. Andra går liksom Christensen den mer litterära vägen. Som Willumsen vars novell handlar om svampars kärleksliv eller något liknande. Intressant är att en av novellerna, "Uppfyllelse" av Christian Kampmann, har ett homosexuellt tema. Något som inte finns i någon av novellerna i Anderbergs Kärlek I.
Allt som allt bjuder Sänghästen liksom sin svenska kusin Kärlek I mer på roande tidsdokument än på stor litteratur.
(Först publicerad i februari 2014.)