"Dess upprepningar ett annat kännetecken. Upprepade gånger med endast små variationer samma förflutna. Som för att få honom att i kraft av detta göra det till sitt. Att bekänna: Ja, jag kommer ihåg. Kanske till och med att ha en röst. Att mumla: Ja, jag kommer ihåg."
ur Sällskap av Samuel Beckett, övers. Percival
Sällskap var den första boken av Samuel Beckett som jag läste. Det var nån gång i tonåren. Den tunna svarta volymen stod i bokhyllan hemma. Jag tror inte mina föräldrar hade läst den. Redan med de två inledande meningarna så var jag fångad: "En röst kommer till någon i mörkret. Att föreställa sig detta."
Inget jag hade läst tidigare liknade denna berättelse. En man ligger i mörkret. En röst berättar saker för honom. Varifrån rösten kommer vet man inte.
Jag provade att läsa texten i olika hastigheter. Långsamt och snabbt. Ordens effekt var närmast berusande.
Hade jag läst något annat av Beckett innan så hade Sällskap knappast blivit lika drabbande. I samlingen Slut än en gång finns flera texter som påminner om Sällskap. Jag har svårt att objektivt bedöma bokens plats i Becketts ouevre. Men för mej är det ett av hans viktigaste verk.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar