Ej blott i juletid av Heinrich Böll

"när vi om sommaren sitter på verandan och efter dagens tunga läskar våra strupar med farbrors milda apelsinbål, händer det inte sällan att den spröda klangen av glasklockor tränger ut där inifrån, och i halvljuset kan man se tomtarna hamra som flinka smådjävlar medan ängeln viskar sitt 'frid, frid'. Och fortfarande gör det ett sällsamt intryck på oss när farbror mitt i sommaren plötsligt ropar till sina barn: 'Var snälla och tänd granen, mor kommer.'" (övers. Per Erik Wahlund)

Heinrich Bölls novell "Ej blott i juletid" från slutet av 50-talet handlar om en familj som firar jul året runt så att en faster Milla, som alltid uppskattat julen ("kriget uppfattades av faster Milla endast som en faktor som redan julen 1939 började äventyra hennes julfirande.") inte ska drabbas av ett nervöst sammanbrott.

Det ständiga julfirandet tär efter hand på släkten. En kusin blir munk, en annan en fanatisk kommunist. Det är en av de bästa (anti-)julberättelserna.

Novellen finns i Bölls novellsamling Doktor Murkes samlade tystnad. Den kom ut i nyutgåva häromåret. Fast där de gamla svenska utgåvorna (som den Delfinbok jag har) endast innehåller fem noveller har nyutgåvan utökats till tolv noveller (och en nobelprisföreläsning, men den kan man ju alltid hoppa över). Från olika samlingar om jag förstått rätt. Om de sju nytillkomna novellerna är bra vet jag inte. Men "Ej blott i juletid" och titelnovellen är skäl nog att skaffa boken.