Valis av Philip K. Dick

Romanen Valis handlar om Horselover Fat som efter en religiös uppenbarelse blir övertygad om att denna värld är falsk och att det i den egentliga världen så är året 103 efter kristus.

Till skillnad från de flesta av Philip K. Dicks romaner så är det inte science fiction men en självbiografisk berättelse. Eller åtminstone till en viss gräns.

Valis kom ut 1981, ett år innan Dicks död, och är första boken i en trilogi där Dick utgick från en liknande epifani.

Han skrev ner spekulationer kring denna mystiska händelse i ett längre verk. Utdrag ur detta finns i texten. Dessa citat blir lite mastiga även om de inte är särskilt långa. Det är en invecklad gnostisk misch-masch av olika läror som utgör Horselover Fats nya tro. När den berättas i handlingen fungerar det bättre

Boken berättas i tredje person. Men i de första kapitlen finns en viss tvetydighet över detta. "I am Horselover Fat, and I am writing this in the third person to gain much-needed objectivity."

Berättaren beskriver hur en av Horselover Fats beklanta tar livet av sej och hur detta leder till att Fat blir galen. Jag önskar att jag kunde ha hjälpt honom säjer berättaren som vi i början av romanen av och till påminns om är Horselover Fat.

Efter ett tag tonas det här ned men det ger ett extra lager till den tvivlande tonen när Fats religiösa teorier kommer upp.

Dessa teorier diskuterar han med ettpar vänner, bland annat berättaren - som efter ett tag blir tydlig som Philip K. Dick själv. Bland annat med en doktor på den psykiatriska klinik där Fat är inlagd. Doktorn är förvånansvärt insatt i gnostiska teorier och verkar ta Fats upplevelse på fullt allvar.

Så här långt är det en roande roman som man, trots utdragen ur Dicks gnostiska skrifter, inte behöver vara överdrivet road av teologi eller mysticism för att uppskatta. Den är lite som Inferno om den skrivits av Dick och inte Strindberg. Med en liknande intensitet men också med den känsla av en slags lugn uppgivenhet som finns i Dicks bästa verk.

Mot slutet av boken verkar Dick dock, kanske yrkesskada av sitt genreskrivande, fått för sej att något måste hända.

Den av hans vänner som är mest tvivlande till Fats religiösa upplevelser, och till all religion - han anser att det att hans katt dött motbevisar alla trosläror - går och ser en film, Valis, som påminner om Fats teorier. Han tar med sej de andra till bion.

Själva filmen som beskrivs och vännernas teorier kring denna är rätt roande. Filmen i boken ska påminna om en tidigare roman av Dick som jag inte läst. En sf-version av Dicks religiösa teorier. Och partiet blir till en rätt rolig parodi på Dicks mest förbryllande tendenser. Om det nu är medvetet eller inte.

Men efter det så söker de upp filmens skapare och går med i en religiös kult. Där tappar Valis i styrka. Den osäkerhet som finns i relationen mellan berättaren och huvudpersonen tas till exempel upp igen på ett alldeles för bokstavligt sätt.

Trots denna sista tredjedel så är Valis en av Dicks bättre romaner.