På Babel igår så rekommenderade mot slutet av programmet den norske författaren Karl-Ove Knausgård Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell av Jan Myrdal. Stig Larsson som satt bredvid höll med Knausgård om den romanens storhet (Larsson citeras också på baksidan av Modernistas pocketutgåva av boken - den utgåva Knausgård höll upp i programmet). Och tillade att Myrdal är en av våra allra största författare och orättvist förbigången.
I en vänbok som kom ut till Myrdals 80-årsdag medverkar Larsson. Han skriver där bland annat om Samtida..., Den onödiga samtiden och Myrdal om August Strindberg.
Framförallt uppehåller han sej vid Inför nedräkningen. En bok från 1993 som enligt den själv ingår i samma serie som (den senare omarbetade versionen av) Samtida....
"Då jag läser Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell och Inför nedräkningen upplever jag det, helt oreflekterat, som att jag står inför ett ting som inte tidigare har funnits till i världen. Det är som att det grävs fram något som inte i första hand har med mänskliga relationer att göra, utan, hur konstigt det än låter, att det ligger djupare än så."
Larsson skriver om glädjen det ger att läsa Myrdal. Hur en bok som Inför nedräkningen "gör mig glad eller stärkt. Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva." Och "att leva".
En del av Larssons prosaverk kan påminna om Myrdal i språket. Särskilt Introduktion. Men om det är någon påverkan är svårt att säja då de bägge påverkats starkt av Strindberg.
Larsson håller, till exempel i texten i vänboken, En blå bok högt. En blå bok är en uttalad inspirationskälla för Myrdals Rescontra och Samtida....
Inferno av Strindberg märks både i Larssons Introduktion och i flera av Myrdals verk.
Inlägg
7 kommentarer:
Två stora rabulister, de har inte alltid allt klart för sig, men att de river i skiten behövs.
Stig Larsson - som inte är ett geni,men en författare som tidgare skrev bra - kunde inte samtala i Babel i går. I ett meningsfullt samtal ingår ett moment av lyssnande och samtalets själva väsen är dialog.
Är det Gun Kessle som har gjort ett kärleksporträtt. Boken om franska och norska kyrkor är en höjdare.
Anonym: Jag såg bara de sista minuterna av programmet. Så huruvida Stig Larsson samtalade eller inte kan jag inte riktigt uttala mej om.
Rent generellt så brukar soffprogram inte vara den bästa arenan för dialoger.
Eskil: Bilden är omslaget till vänboken. Som är gjort av Gun Kessle. Själva bilden torde vara äldre. Hon gjorde flera teckningar med den sovande Jan Myrdal. En som illustration till "Moraliteter". En finns som omslag på "Brev från en turist". Den här versionen verkar vara ett träsnitt.
Att kalla Myrdal för rabulist, positivt eller negativt, visar på en lite snäv syn på hans författarskap. Och hur Stig Larsson skulle vara det förstår jag inte.
för mig är ordet rabulist helt enkelt att inte gå den banade vägen utan försöka hitta nya, alltså i högsta grad positivt
Att kalla Larsson och Myrdal för rabulister innebär ändå ett reducerande av de två författarna till enbart deras samhällsdebatterande sida.
tja, kanske, men för mig handlar det också om stilistik ... mina stora är fortfarande Ahlin, Selma, Strindberg
Skicka en kommentar