"Folk använder ord ganska slarvigt. Dom gör sällan klart för sig ordens verkliga innebörd. Dessutom använder dom alldeles för många och otydliga ord. Detta leder till svårigheter att kommunicera.
Brist på kommunikation är det farligaste som finns. Kunde amerikanarna kommunicera med vietnameserna så hade de aldrig behövt kasta bomber på dom. Då hade Ho Chi Minh accepterat en check och dragit sig tillbaka till Schweiz.
[...]
Fredsforskare är idag i hela världen sysselsatta med att förbättra kommunikationerna. Frågan är hur myndigheter och chefer ska kunna lugna fattiga och arga människor. Annars kan det lätt bli oroligheter när dom fattiga människorna försöker ta chefernas pengar.
[...]
Det finns emellertid ord som är glasklara. Jag tänker till exempel på ord som fascist, kommunistjävel, rödfascist och träskfolk. Genom att använda såna ord kommer man närmare sanningen och livet blir dessutom lättare att leva.
[...]
I själva verket kan vi på detta sätt reducera språket till sammanlagt sju ord. Personligen anser jag detta vara en fördel då människan som regel bara består av sju känslor. Skulle någon till äventyrs bestå av åtta känslor kan man tillfoga ytterligare ett ord, exempelvis asgam.
[...]
Jag minns en flicka som jag kände en gång. Det blev bråk på mornarna. Hon ville ligga med mig då.
- Jag har inte tid, sa jag. Jag måste gå och arbeta för att du ska få mat.
Vi grälade och till sist kallade jag henne för militarist och tog kuppen i Indonesien som exempel. Det gjorde verkan.
Så kan det gå. Jag minns att vi skildes på Stureplan och att jag ropade att hon var Lyndons lakej.
Hon gjorde det för enkelt för sig."
i "Politiska samtal: Språk" från Tages lilla ljusblå eller Dr. Gormander i maktspelet (1968)
Inlägg
5 kommentarer:
oj, han kunde gorma
Ack, jag blev så glad för att någon uppmärksammade den här pärlan, tills jag plötsligt insåg anledningen. Hade inte alls hört att han var sjuk och blev helt bestört över budet. Vila i frid, doktorn.
Det var en tråkig nyhet.
"Tages lilla ljusblå" är en mycket rolig bok.
"Kunskap i skolan" tyckte jag också var väldigt bra.
Och även när han skrev i tidningar under senare år var han alltid underhållande att läsa.
Det var denna post som gjorde att jag hittade till den här bloggen.
Jag hade också missat dödsbudet, det var först när mina ögon råkade falla på hans dödsannons som jag fick veta det. Tycker det varit ganska tyst om detta, fast nu börjar det dyka upp en del kommentarer på framför allt bloggar.
Jag fick "När barnen gick i strejk" en jul i början av 70-talet, men det var väl egentligen först en tio år senare när jag upptäckte hans Doktor Gormander-kolumner som jag föll ordentligt för hans skriverier. Det är också dessa jag följt sporadiskt genom åren, samt hans mer seriösa debattböcker - romanerna har jag inte riktigt tagit till mig. Än.
Nog måste det finnas massor av Gormander-texter som inte tryckts i bokform? Han skrev ju mängder av kåserier under 70-talet, ett mycket litet fåtal av dessa trycktes i "Gormanders valda värk". Och från senare år finns det, mig veterligt, bara två samlingar - "Mitt liv som kund" och "Det har jag aldrig sagt". Samt lite spridda saker i andra böcker. Jag vet få så elakt roliga, och samtidigt genomsympatiska, skribenter som Gunnar Ohrlander / Dr Gormander.
Som sagt, vila i frid, doktorn.
Det finns säkert en del av krönikorna som inte getts ut i bokform. Men jag tror han gav ut ett rätt stort antal böcker.
Det har varit förvånansvärt lite uppmärksamhet kring hans dödsfall. Han var ändå en populär skribent i Aftonbladet fram till för några år sen.
Skicka en kommentar