Great Comics That Never Happened
Chris Sims har på Comics Alliance tillsammans med tecknaren Rusty Shackles ett inslag med fiktiva tecknade serier. Senaste "Great Comics That Never Happened" är ett slags best of dessa serietidningar som kunde ha varit. Serietidningar där Lagens Väktare möter Wu Tang Clan. Med söta barnversioner av Jesse Custer och de andra från Preacher kallad Li'l Preacher. Eller som i versionen av Leauge of the Extraordinary Gentlemen på bilden ovan. Som till skillnad från Alan Moores grupp inte hämtar sina medlemmar från den senare delen av 1800-talets populärlitteratur, utan från en annan lika rik källa:
"When war-hero-turned-handyman Kesuke Miyagi is found drained of blood, it becomes clear that the occult gang known as the Lost Boys are targeting the only individuals that can stop them from complete domination of America. [...]Now, disgraced scientist Emmet Brown has to put together a new team to combat the growing threat of the Lost Boys and their leader, a newly resurrected vampire kingpin Tony Montana: Transportation specialist Jack Burton, ex-commando B.A. Baracus, tech wizard Angus MacGyver and the mysteriously powerful femme fatale known only as 'Lisa.'"
Recension av Criterions utgåva av Furste Namors Fantastiska Fyran
Jog likes comics om Jean-Luc Godards Vår tids musik
"Even at the age of seventy-four, Godard still has the power to provoke strong reactions from viewers, reactions like 'He’s still alive?' or 'Was he the one in Close Encounters?' or 'Who?'”.
Kafka på jobbet om Agnes Grey och Simons 120 dagar
"och det är här, om inte förr, som det blir ganska uppenbart att Anne Brontë och Simon Gärdenfors tänker lite olika"
Timothy Callahan om Planetary 7
Om Vertigo-numret av Planetary av Warren Ellis.
"Everybody needs money that's why they call them money" - Geoff Klock om David Mamets Heist
Om pengarnas roll i Mamets värld så som den visar sej i repliken ovan.
Jorden är inte rund - Om Camper Van Beethovens låt "She Divines Water"
David Lowery har startat en blogg, 300 songs, där han skriver om sina låtar från tiden i Camper Van Beethoven och andra band. Som här om en sång från albumet Our beloved revolutionary sweetheart
Samtal om Scott Pilgrims Soundtrack
Beck, Edgar Wright och Bryan Lee O'Malley och några till diskuterar soundtracket till Scott Pilgrim-filmen.
Inlägg
3 kommentarer:
David Lowerys blogg verkar väldigt intressant. Jag är mycket förtjust i både CvB och Cracker, och "Our beloved revolutionary sweetheart" brukar hamna på första plats när jag blir ombedd att skriva listor över mina favoritskivor. Ja, så bra är den. Övriga skivor med Lowery är inte riktigt lika perfekta, dock, men det finns mycket bra även på dem. Cracker är ett, musikaliskt, mycket "amerikanskt" band - i positiv bemärkelse.
Jag har inte lyssnat särskilt mycket på Cracker. Det jag hört låter lite väl Radio P4.
"Our beloved..." tillhör mina favoritalbum. Och mina favoritalbumtitlar.
Det tog tid för mig att ta till mig Cracker; det lilla jag hade hört lät så "vanligt" jämfört med CvB. Inga fioler, lite segare låtar. Sen hittade jag deras första tre på en skivbörs, typ 1997-98, och började hitta in i musiken - och sen dess har jag följt dem mer eller mindre aktivt.
Nej, väntar man sig CvB blir man inte överväldigad, men ställer man in sig på ett amerikanskt countryrockband kan det hända att man efter ett tag hör att det är ett osedvanligt skarpt och egensinnigt amerikanskt countryrockband. Lowerys röst är lika bra som på Campertiden, och låtarna faktiskt lika personliga också - om än inte presenterade på samma sätt. Ett "mognare" band, och jag vet precis vad det kan ge för associationer, men i det här fallet menar jag det positivt och utvecklingen passade mig bra på den tiden. Sen blev jag intresserad av att ta mig an Grateful Dead också, eftersom jag tyckte så mycket om Crackers cover av "Loser".
Monks of Doom, dvs Camper utan Lowery, är också värda ett öra eller till och med två. Inte lika bra sång, men musikaliskt spännande, lite proginfluerat... fast även där ska man akta sig för att ha "Our beloved..." i medvetandet när man lyssnar.
Skicka en kommentar