10 bra pjäser

I dag så är det världsteaterdagen ty så har några en gång beslutat.
Själv går jag inte så mycket på teater nuförtiden. Men jag läser en hel del pjäser. Som de nedan:

What was the relationship of the Lone Ranger to the means of production? av Amiri Baraka
"REG. Hey, (To his CO-WORKERS) there's a man with a mask walking towards us!

CLARK. What the fuck is that...is he at? Maaaaan...way out.

DONNA. Yow, it's the lone frigging ranger or who else that hip???

REG. Hip? maybee, you betta check him. Ras say they don't let yr ass in the country wit no mask.

DONNA. Naw, you probably be in there already..."
LeRoi Jones/Amiri Baraka har gjort många bra pjäser. Men ingen av hans andra har lika bra titel.

Inte jag av Samuel Beckett
Not I. En monolog framförd, med hjälp av belysning, av en mun rabblande en lång text. Anses som en av de svåraste skådespelarrollerna och en av de få pjäser jag verkligen skulle vilja se uppsatt på teater (jag har sett en TV-version men det är inte riktigt samma sak.)

Mannen på trottoaren av Anders Ehnmark och P. O. Enquist
Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden (eller snarare 70-talet) men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet

Faust av Goethe
Goethe tråkar som regel ut mej mer än jag vill erkänna. Men Faust har jag alltid fängslats av (Marlowes version är också rätt kul, och Jan Svankmajers film Faust är ett måste).

Skämt, satir, ironi och djupare mening av Ch. D. Grabbe
Tyskt 1800-talslustspel när det är som bäst. I en scen undersöker fyra naturvetare Djävulen. De har alla olika teorier om vad han är för ett kreatur. Tills en av dem kommer med de förlösande orden: det är en tysk författarinna.

Kung Ubu av Alfred Jarry
En rövelen bra pjäs.

Gudar och människor av Willy Kyrklund
En pjäs där gudarna debatterar huruvida människorna är onödiga och tar matematiska formler till sin hjälp. Ett mycket roligt stycke.

Getsemane av Stig Larsson

Birthday Party av Harold Pinter
Första Pinter jag såg. På TV. (Televisionen har gett mej några av mina största teaterupplevelser).

Kvinnorna från Trachis av Ezra Pound/Sofokles
Redan de gamla grekerna blev översatta av Ezra Pound. Pound gör en rätt fri tolkning. Lika mycket Pound som Sofokles. "What SPLENDOUR, IT ALL COHERES"

Djävulen och Gud Fader av Jean Paul Sartre
Sartre ansåg att detta var hans bästa pjäs. Jag håller med honom. Utspelar sej på 1500-talet. En man som hittills gjort ont och levt för egen vinning beslutar sej en dag för att göra gott. Ett beslut som hade varit enklare att leva efter om han inte hade begått misstaget att vara med i en Sartre-pjäs. (Det är också i stort ett bra råd: Var inte en karaktär i en Sartre-pjäs.)