Afrikanskt försök av Lars Gustafsson

"Och nu kommer svalorna, tusentals på en gång, mer kollektivt än någonsin i Norden på sommaren, med ett helt förändrat beteende, smala, långa snabba stråk, tätt över marken. De återvänder till sjön efter att dagen igenom ha jagat insekter ute i bushen.

  Och det är lärorikt att samma fågelart som man trodde sig känna från dess parningsperiod, dess milda flykt kring gamla lador i Västmanland, kan förändras så oerhört under Afrikas vinterhimmel.

  De rinner ner till sjön, som svarta, tysta snabba floder av fåglar i solnedgången."

ur "Om vad svalorna gör på vintern" i Afrikanskt försök av Lars Gustafsson 

Afrikanskt försök är en reseskildring från Senegal utgiven 1980. Två år tidigare hade Lars Gustafsson gett ut Kinesisk höst om Kina. Det kom också en samling med texter från olika länder med titeln Världsdelar 1975 (texterna om USA i den är av speciellt intresse för den som läst Tennisspelarna). 

På 1960- och 70-talet skrev många svenska författare reseskildringer och rapportböcker.

I recensionen "Bonden i Sverige" från 1972 (i Kommentarer) skrev Gustafsson: "På 60-talet kom resenärerna till Asien och Sydamerika, Jan Myrdal, Sven Lindqvist, Folke Isaksson, Sture Källberg. De bröt med den turistiska och anekdotiska konvention som då mycket länge hade behärskat vår reseskildringslitteratur – och skrev ett nytt slags böcker."

De här reseböckerna beskrevs och beskrivs ofta som om författarna lämnade litteraturen. Lars Gustafsson menade i artikeln att de "i själva verket har breddat och berikat den."

Helt bröts det inte med den tidigare reselitteraturen. Jan Myrdal anknöt till exempel till äldre böcker och titeln på Lars Gustafssons Kina-bok anspelar på Stig Dagermans Tysk höst.

En del länder var populärare resmål än andra i denna genre. Kinesisk höst kommenterar och förhåller sej hela tiden till tidigare Kinaskildringar. Böcker om Senegal var inte lika vanliga. 

Andra delar av Afrika hade skildrats bland annat av Per Wästberg och, på 50-talet, av Artur Lundkvist i de olyckligt betitlade Negerkust och Negerland.

Lars Gustafsson tar upp Artur Lundkvists tolkningar av afrikansk poesi. En av de poeter Artur Lundkvist hade översatt var Léopald Sédar Senghor som var president i Senegal 1980.

Lars Gustafsson är tydligt imponerad av poeten och statsmannen. Och boken ger en rätt välvillig skildring av landet även om det framkommer att det finns problem. Senegal var 1979 i praktiken en enpartistat. Landet beskrivs här som "Västafrikas mest demokratiska stat". För att vara en afrikansk stat på den tiden verkar Senegal förvisso ha varit rätt öppet. Och några år senare blev landet en demokrati.   

Reseböckerna från den här tiden har kritiserats för att inte vara kritiska nog mot de länder och regimer som skildrades. (Lars Gustafsson verkar delvis stämma in i den kritiken när han i Sigismund (1976) berättar om en resa till Helvetet arrangerad av Jordisk-helvetiska vänskapsförbundet). Men man försökte skildra länderna på deras egna villkor.

Lars Gustafsson besöker ämbetsmän i Dakar och en bystämma på landsbygden. Han skriver om afrikansk poesi och négritude, om biståndsproblematik och islamiska sällskap.

Boken är mer splittrad än den föregående Kinesisk höst och den är inte fri från exotism. Men det är ofta spännande läsning. Som avsnittet om hur svalorna i Afrika skiljer sej från svalorna i Sverige som citeras ovan. Eller en fundering kring hur Senegal översätter västerländsk teknik till västafrikanska förhållanden.

Afrikanskt försök tillhör inte de mer kända av Gustafssons böcker (Kinesisk höst är lite kändare men mest av utomlitterära anledningar). Liksom reseskildringslitteraturen i stort har en mindre framträdande roll i litteraturhistorien. Till en viss del är det förklarligt. Om man vill veta något om Senegal är en svensk rese-essä från 1980 inte ens första val. 

Men det är en läsvärd betraktelse. Också Lars Gustafssons författarskap är bredare och rikare med reseskildringarna.

"Skymningen föll genom rött damm. Den påminde, med de stora grå baobaberna mot den tragiskt röda horisonten, om en bild av ett lejon på savannen han hade sett i en Afrikabok som hans mormor visade honom när han var i femårsåldern.

  Ett hisnande ögonblick sammanföll den gamla bilderbokens 'Afrika' med det 'Afrika', där han denna kväll befann sig."

ur "Regnhusen i Enampour" i Afrikanskt försök 

(Först publicerad 22 januari 2013. Jag har reviderat texten lätt. När jag läste om boken i år och böckerna omkring så var det intressant att se att andra av Lars Gustafssons böcker har påverkats av denna resa. Som dikter i Världens tystnad före Bach och romanen Sorgemusik för frimurare.)