Sprickorna i muren

(Omslag målat av Lars Gustafsson)

"Det hade spruckit någonstans i lögnens vall, det sipprade igenom sprickan. Skulle den växa?"
ur Herr Gustafsson själv

"Det blev en underlig, en oklar jul. Än idag har jag litet svårt för att reda ut den, och nu är det väl för sent. Ja. Det är för sent.

  Snö föll, strejkledaren Luspa talade i TV och det slog mig att strejken i Kiruna på något sätt hade förändrat de strejkandes tonfall. De brydde sig inte längre om att spela sin arbetarroll. De talade med vuxna och myndiga röster igen."

ur Yllet

"Det var precis som när man vaknar upp efter en ovanligt livlig dröm, en sådan där dröm som känns viktig och det är en detalj som man vet att man måste komma ihåg. Och hur man än anstränger sig kan man inte, det är som en vit fläck på just det stället.

  Det stället där drömmen var viktig."

ur Familjefesten 

"Att skilja fantasi från verklighet intresserar mig inte särskilt mycket. Också mina drömmar är produkter av denna tid."

ur Sigismund

"Paradiset måste bestå i att en smärta upphör."

ur En biodlares död 

Sprickorna i muren är en romansvit bestående av fem böcker av Lars Gustafsson. I två av böckerna, Herr Gustafsson själv och Sigismund så är Lars Gustafsson själv huvudperson. I de andra tre är det tre andra Lars, alla födda samma dag som Lars Gustafsson, som har huvudrollen. Det är som om Lars Gustafsson tänker sej andra vägar hans liv hade kunnat ta.

Herr Gustafsson själv (1971) är en mycket rolig och underhållande bok ("Här börjar nu en roman. Gud vet hur den skall sluta!")

Yllet (1973) är nog den populäraste av böckerna i sviten. Om en matematiklärare på ett högstadium i ett brukssamhälle. På flera sätt är det en tidstypisk 70-talsroman med ylletröjor och FNL-märken. Men den håller än. "Skönheten är det enda som består." 

Familjefesten (1975) är en så kallad byråkratroman. Genren mer eller mindre skapades med Grisjakten av P. C. Jersild. En bok som Lars Gustafsson skriver positivt om i Kommentarer. 

I Sigismund (1976) så har som sagt Lars Gustafsson själv åter huvudrollen. Men här finns även en bihistoria om konstnären Laura G. vars namn har en likhet med författarens. 

I ett förord (eller möjligen efterord) till en samlingsutgåva av Sprickorna i muren skriver Lars Gustafsson att han håller Sigismund för sin bästa roman. Och det kan jag förstå. Det är en märklig och mycket rolig roman.

("Jag förklarade för honom att jag inte alls var meteorolog utan lyriker, svensk centrallyriker, men att det nästan är samma sak eftersom svensk centrallyrik till nittio procent handlar om olika typer av väderlek.")

En biodlares död (1978) handlar om den förtidspensionerade folkskolläraren och numera biodlaren Lars Lennart Westin som troligtvis har cancer. Men när brevet med svar kommer från sjukhuset låter han bli att öppna det. Boken består av hans kvarglömda anteckningar och berättelser från denna tid. Det är en bok om de stunder när smärtorna upphör. När jag själv hade som mest ont i min reumatism var detta en bok jag ofta kom tillbaka till.

"Nu, i höst börjar ett nytt skede i hans författarskap" skrev Björn Nilsson i Böckernas värld 6 1971 när Herr Gustafsson själv skulle komma ut. Och den romansvit den inledde hör också till höjdpunkterna i Lars Gustafssons författarskap.

Sprickorna i muren var bland de första Lars Gustafsson jag läste Jag slukade hela sviten. Och jag har ofta läst i dem sen dess. Det är fem roliga, sorgsna, vackra böcker.

Egentligen kan man läsa var och en av böckerna för sej. De står bra på egen hand. Man kan börja med vilken bok man vill. Men det finns teman som kommer igen. Som gör att de förstärker varandra.

Vilken ingång man än tar så är Sprickorna i muren ett stort verk. Ett av den svenska 70-talslitteraturens största.