Poeten Brumbergs sista dagar och död av Lars Gustafsson

"– Hur menar du då? sade jag.

  – Jo, din berättelse blev mycket mångtydig.

  – Det är givet att den måste bli det. Dels därför att den var sammansatt av så många sådana här små arkeologiska träflisor, bitar ur samtal, saker som han hade kladdat ned på sitt anteckningsblock, iakttagelser som det tog mer än ett år att göra, sammanlagt."

ur Poeten Brumbergs sista dagar och död av Lars Gustafsson 

Det har hänt att jag utnämnt Poeten Brumbergs sista dagar och död (1959) till en av mina favoritdebutromaner. Men egentligen är det inte Lars Gustafssons första. Först kom Vägvila (1957). Men den är enbart intressant om man (som jag) vill läsa allt av Lars Gustafsson. Och Lars Gustafsson brukade betrakta Poeten Brumbergs sista dagar och död som sin egentliga debut.

Romanen börjar med att berättarens pipa går sönder efter att han, som han brukar göra, slagit den i bordet för att få bort askan. Hans vänner har olika teorier om varför pipan gick sönder. En framkastar idén att dess tid var inne. 

Detta får berättaren att börja berätta historien poeten Brumberg och hans sista dagar.

Inflätat i detta finns flera andra berättelser. Legender om Titurien, sagor om virveltrollet Jyhyf och en roman-i-romanen som Brumberg höll på att skriva kallad Fursten.

Det är en vacker rolig och rätt så underbar bok.