Kicking Against the Pricks har tagit sin titel från nya testamentet. Något att göra med hur Saul blev Pål. Religiösa teman och bildspråk återfinns under hela Nick Caves konstnärskap. Den roman han började skriva innan Kicking: And the Ass saw the Angel (När då åsnan såg herrens ängel) är bara ett exempel.
Musikaliskt var en av de främsta skillnaderna melan Birthday Party (Nick Cave och Mick Harveys första band) och The Bad Seeds en starkare bluesgrund.
Intressant är att endast en av låtarna på Kicking Against the Pricks är en blues. (I'm gonna kill that woman, albumets andra låt vilken i Nick Caves version uppvisar likheter med Jesus met the Woman at the Well albumets näst sista). Även om låtarna i Nick Cave & The Bad Seeds versioner låter bluesigare än originalen. Muddy Waters låter betydligt mer blues än blue grass här för att ta ett exempel.
Blueselementen minskar efter The Firstborn is Dead (skivan innan kicking). Ett musikaliskt element som ökar fast i början halvt ironiskt (som i Deannaversionen från den akustiska singel vilken medföljde the Good Son) är gospel.
Gospeln Jesus Met the Woman at the Well befinner sej i många versioner redan på gränsen till blues. Pilgrim Travelers gjorde den i tolvtakt.
Texten hänför till en av de där lite underliga ställena i Nya Testamentet. Möjligen är poängen att visa att Jesus förutom sina många andra krafter även var telepatisk (Teologi är inte min starka sida.)
Den här versionen med Mahalia Jackson är från Newport Jazz Festival 1958:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar