Lyrans tematrio handlar idag om sjukdomar
Nick Cave - And the ass saw the angel
Sjukdomar och handikapp har i böcker ofta också en symbolisk mening. Huvudpersonen i Nick Caves första roman (om vilken jag skrivit mer på länken ovan) är stum. Hans stumhet blir både en av anledningarna till och en bild av hans utanförskap. I ett avsnitt fångar han en spindel som säjs skälla. Han kan inte få den att göra detta. Och frågar sej om spindeln äe stum som han själv.
En intressant sak är att i Nick Caves andra roman Bunny Munros död så går Bunny Munros son, den person i boken som mest påminner om huvudpersonen i And the Ass saw the Angel omkring med en ögonsjukdom.
Lars Gustafsson - En biodlares död
Den fyrtioettårige Lars Lennart Westin har cancer fast när brevet med diagnosen kommer så låter han bli att öppna den. Sista boken i Sprickorna i muren-sviten. Baksidetexten, som vanligt med Gustafssons romaner troligen skriven av Gustafsson själv, säjer att det "på sätt och vis"(är)" den vår hans liv triumferar, hans stora vår. Tidvis upptäcker han till och med att paradiset finns. Det är det ögonblick som smärtan upphör."
En av Gustafssons bästa romaner även om det kanske inte är en av hans muntrare.
John Wyndham - Triffidernas uppror
Det är trots allt triffid-vecka här. I Wyndhams roman så blir de flesta människor blinda. Till skillnad från en annan roman som senare behandlat samma ämne (dock med en viss mordiskaväxterbrist) - José Saramagos Blindheten - så skildrar boken händelseloppet inte ur de blindas perspektiv utan vi får fälja två av de som inte drabbats. Men det finns ett par scener som beskriver de plötsligt blindas situation.
Inlägg
6 kommentarer:
Nu får du mig att fundera över om blindhet och stumhet alltid är sjukdomar; de kan ju vara orsakade av sjukdomar, men man räknas väl inte som sjuk bara för att man är blind? (så egentligen borde du alltså lägga till ett par exempel här ;-) ) Annars tycker jag den där Cave-boken låter intressant.
Jag undrar om jag inte läst den Gustafsson-boken, förresten. Är det sista boken i en serie? Där ser man, det var säkert därför jag tyckte den var lite konstig.
En biodlares död tyckte du nog var konstig därför att den till delar är konstig.
Den är rätt fristående även om vissa uttryck och teman kommer igen. Det är tänkbara Gustafssonar som har huvudrollen.
De delar förnamnet Lars och födelsedatum.
Stumhet och blindhet är förvisso funktionshinder och inte sjukdomar.
Men gränsen dem emellan är en historiskt sett rätt sen företeelse.
Jag håller med om att gränsen historiskt sett är rätt hårfin. Min kommentar om sjukdom eller inte var inte så mycket menat som kritik, som en hastigt uppkommen fundering just när jag läste ditt inlägg (jag tänkte inte så mycket på det när jag läste Lyrans trio som ju inkluderade blindhet, det också).
Angående Gustafsson så tror jag att jag möjligen tyckte den var konstig för att jag var 17-18 år och läste den och var så där ungdomligt säker på att jag förstod alltihop, och minsann inte tänkte diskutera allt konstigt. Men det kan ha varit en annan bok av Gustafsson.
Det finns i och för sej en skillnad mellan de två romanerna när det gäller just det här.
Massblindheten hos Saramoga kommer från ett virus.
Hos Wyndham från att man tittat upp mot ett starkt sken.
När jag var 17-18 tyckte jag också ofta att jag förstod allt.
Men vem kan säja säkert att det inte var så det var?
Jo, men jag skrev väl det i min första kommentar, att blindhet och stumhet och dövhet kan vara orsakade av sjukdomar?
Och ack ja. Livet har aldrig varit så svårt och så lättbegripligt som 90/91. Jag har alltid trott att det hade att göra med murens fall, men det kanske helt enkelt var åldern?
Jo men just därför tyckte jag det kunde vara intressant att det i den ena boken är en olycka och i den andra en sjukdom som framkallar blindheten.
Fast den egentliga skillnaden, och den väsentliga skillnaden mellan romanerna, är att det sker på en gång i den ena medan i gradvis förfall i den andra.
Skicka en kommentar