Så igår var det Read Comics in Public Day. Det är inte direkt en FN-dag även om grundarna (de har en hemsida) lagt till ordet internationell för att få det att låta mer officiellt. Det hela är väl mer likt Talk Like A Pirate Day och såna saker. Men många serietidningssidor har ändå tagit upp dagen.
Nu läser jag ibland serier ute bland folk, även om jag inte gjorde det igår - mina läsvanor är som regel opåverkade av jippon som denna Read Comics in Public Day eller Augustpriser. Den tecknade serien befinner sej i ett intressant skede i flera länder. De mer litterära serierna börjar också få uppmärksamhet på kultursidor och liknande.
Att det anses mindre fint att läsa underhållningsserier än att se underhållningsfilmer är också svårförståeligt.
Jag läser hellre Frank Millers All-Star Batman and Robin the Boy Wonder och Dark Knight Strikes Again än ser Christopher Nolans medelmåttiga The Dark Knight. X-Men-filmerna är inte ens i närheten av Mike Allreds X-Force. Och så vidare.
Deckare, å andra sidan, kan jag förstå om man läser bakom stängda dörrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Fördelen med deckare är dock att även om det inte är riktigt fint att läsa såna så gör tillräckligt många det för att man ska försvinna i mängden. Nackdelen är kanske dels att man inte vill försvinna i mängden, dvs "Svensson-mängden", dels att mängden inte går att försvinna i om man råkar stöta på någon av sina hippa polare. Ironikortet är inte alltid möjligt att spela ut i ett sånt läge.
(Ovanstående kan också gälla för Foppatofflor. Fast där kan det möjligen gå att hävda ironi. Camouflagemönstrade är antingen en fräck vinnare - eller dubbelt pinsamma, om ironiskölden inte håller.)
De gånger jag läst serier offentligt är inte så många, det var nog på den tiden jag bodde i Tunnelbanebygden och bläddrade i nån nyinköpt Love&Rockets eller Hate på väg hem.
Slutraden om deckare var kanske ett litet fånigt skämt.
Om man läser deckare ska man naturligtvis ha rätt att göra det öppet och med stolthet.
Det är inte så ofta jag läser serier offentligt heller. Då seriealbum inte är det mest praktiska att ha med sej.
Love&Rockets tror jag alla instinktivt förstår hur hippt det är att läsa så att man knappast behöver dölja just den tidningen.
Det här var på den tiden då Beto började hotta upp sina L&R-serier med Birdland-influenser så jag vill minnas att jag inte direkt skyltade med tidningarna på tunnelbanan. Och jag hade inte någon deckare i tidningsstorlek att gömma tidningen i.
Skicka en kommentar