"icke desto mindre ljuger jag fullkomligt medvetet, när jag påstår att min älskades hår påminner mig om guld. Det ser ut som guld och ingenting annat: och inte heller skulle jag frivilligt våga närma mig en kvinna på tio fots avstånd, från vars huvud metalltrådar sköto ut[...]Om vi poeter verkligen kunde skåda de vidunder vi skriva verser om, så skulle vi skria högt och springa vår väg."
ur Jurgen av James Branch Cabell, övers. Nils Nielsen
"Hon upprepade oavbrutet samma saker: att sommartiden bedrog, att det inte var sent."
ur Lol V. Steins hänförelse av Marguerite Duras, övers. Katarina Frostenson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar