De sju dödssynderna gavs ut 1942 efter Karin Boyes död. Den innehåller efterlämnade dikter och har ett förord av Hjalmar Gullberg ("Som ung flicka ritade hon åt sig ett exlibris i svart och vitt, en sittande späd kvinnogestalt med uppdragna knän och blicken vänd mot de stora stjärnorna i den svarta rymden. Det är som om hon omedvetet hade tecknat en bild av sig själv i den sista natten. Så vill vi gärna också minnas henne, Karin Boye, stjärnornas speciella vän i vår litteratur.")
Samlingen har fått sitt namn efter en ofullbordad diktcykel (så det är snarare två och en halv dödssynder det handlar om). Den är då den helt enkelt inte är klar svagast i boken. Som annars innehåller flera vackra dikter.
Min favoritdikt är "Hur kan jag säga":
HUR KAN JAG SÄGA...
Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.
Jag har förstautgåvan av De sju dödssynderna. Men den bör finnas med i utgåvor med Boyes samlade dikter. Eller så kan du läsa den på nätet Karin Boye-sällskapets hemsida.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar