Giles: Xander's taken to teasing the less fortunate?
Buffy: Uh-huh.
Giles: And there's been a noticeable change in both clothing and demeanor?
Buffy: Yes.
Giles: And, well, otherwise, all his spare time's spent lounging about with imbeciles?
Buffy: It's bad, isn't it?
Giles: It's devastating. He's turned into a sixteen-year-old boy. Of course, you'll have to kill him.
Jag har fortsatt att se om den första säsongen av Buffy. Och är nu på de sista avsnitten. Det känns överflödigt att skriva om alla episoderna. Men jag tänkte ta upp "The Pack", där Xander blir besatt av en hyena.
När man pratar om avsnitt i såna här slags serier som man inte tycker om så är det vanligt att man gör detta genom att göra en sammanfattning: Buffy blir förvandlad till grottmänniska efter att ha druckit förtrollat öl, Xander dejtar en mumie. Men de bra avsnitten skulle låta lika fåniga om man beskrev dem. "The Pack" var första gången jag kände att serien faktiskt var bra på riktigt.
Det finns brister i effekter och skådespeleri. Men som när serien var bäst i de tidiga säsongerna så fungerar den som en slags komprimerad b-skräckis. Med bättre dialog.
Som i scenen som citatet ovan är taget från. I slutet av scenen är Giles redan på väg att "look stuff up". (Användande samma term som Buffy tidigare sagt för att beskriva hans researchande. Skillnaden mellan deras sätt att prata visade sej i de första åren tydligast när de bröt den genom att citera varandra.)
Den första säsongen hade rätt oinspirerade sätt att besegra monstren på. Så också här. Men epilogerna efter var ofta bra. "Shoot me, stuff me, mount me".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar