Octavio Paz-dikten nedan är, som det står, översatt av Lasse Söderberg.
Många gånger om man bläddrar i diktvolymer finner man att många av dikterna är översatta av denne skånske poet. Många urvalsvolymer med utrikiska poeter kommer också med intressanta förord och noter av densamme.
Det vore fel att påstå att Söderbergs insats som introduktör och översättare inte har uppmärksammats. Han har fått priser och sånt. Som Elsa Thulins översättarpris år 2000.
Men det är ändå ibland lätt att en översättares insatser lite kommer i skymundan. Kanske därför att vi tenderar hylla det unika hos en författare. Även om också en poets tolkningar har ett slags fingeravtryck.
Förr ansågs översättningen som en av de största konsterna och Svenska Akademien var fylld av usla översättare.
I dag är översättningarna av poesi generellt sett av en mycket högre kvalité. Och specifikt så är Lasse Söderbergs tolkningar alltid av en hög kvalité.
Här skulle man kanske propagera för att Söderberg skulle få en stol bland de arton. Men han har bättre saker för sej.
Inlägg
2 kommentarer:
Ja, efter Artur Lundkvist hör väl verkligen Söderberg till de stora översättarna och introduktörerna i den svenska lyrikvärlden.
Någon större koll på hans egna eskapader som diktare har jag konstigt nog inte, en lucka jag antagligen borde ta mig tid att fylla igen.
Jag har läst en del av hans egen poesi. Den är inte direkt dålig. Surrealist-poesi av förvånansvärt ortodox karaktär. (Fast jag har bara läst en handfull av hans många diktsamlingar.)
Skicka en kommentar