onsdag 11 november 2009

Kort och okunnigt om Mircea Cartarescus Orbitor Kroppen


Jag skriver inte om allt jag läser (eller ser och lyssnar på) här. Bara om det jag har något att säja om. Nu har jag, pågrund av förkylning, läst mindre än vanligt på senare tid och tänker därför skriva om Orbitor Kroppen av Mircea Cartarescu trots att jag egentligen inte hittar någon bra ingångspunkt för att skriva om den. Men den var lång och tog sin tid och nåt ska jag ju skriva om.

En vän som såg boken hemma hos mej när jag just börjat läsa den frågade om den verkade bra. Jag svarade att den är rätt bra om man gillar sånt.
Även nu när jag läst ut den känner jag inte att jag har så mycket mer matnyttigt att säja om den.

Den blandar beskrivningar av den rumänska diktaturen ur ett barns perspektiv med fantastiska berättelser om huvudpersonens släkt, dessa med vissa drag av den östeuropeiska folksagan, och andra burlesker som ett par kosmiskt öververkliga historier kring en cirkus. (Cirkusscenerna påminde mej om Charles G. Finneys Doktor Laos Cirkus.) Och en massa annat. Den myllrar med episoder och utvikningar. Som såna här romaner gör.
Ibland kan den påminna om ett sånt där dubbelalbumen inom popmusiken som man tycker skulle ha blivit en bra enkel-lp. Men om de gjort ett enkelalbum av den så hade de säkert tagit bort allt det man gillade med den.

Cartarescus stil binder samman de realistiska och burleska styckena. Men det är en viss skillnad i svårighetsgrad mellan partierna. En del avsnitt kräver en koncentrerad läsning medan andra flyter fram. Vilket då Cartarescu blandar de inte är något stort problem.
Fast när jag hade med den som läsning på en längre bussresa så bläddrade jag förbi ett av de knepigare avsnitten för att läsa senare.
Orbitor är en trilogi och Kroppen är andra delen. Jag har inte läst första. Det var bara ett stycke där jag kände att här är det något jag borde känt till från förra boken. Men jag kan ha missat andra nyanser.

Den har hyllats av kritiker. Av och till med lovord som jag inte tror någon bok av mänsklig hand skriven skulle leva upp till.

Så: boken är bra, om du gillar sånt (vilket jag gör), men kanske inte som färdlektyr.

2 kommentarer:

Per sa...

Åh, jag hittade den första Orbitor-delen och Nostalghia för lite mindre än en hundralapp på Myrorna för ett tag sedan. Började läsa 'Nostalghia' med stor behållning för många år sedan, men verkligheten kom emellan, och jag hittade aldrig riktigt tiden att avsluta den.

Har bläddrat lite nyfiket i båda böckerna på sistone, kanske hög tid att ta itu med dem igen.

Petter Malmberg sa...

Panacheböcker ser bra ut i bokhyllan oavsett om de är lästa eller inte.

Nostalghia lockar mej nog mer än någon av de andra två delarna. En paus mellan Orbitororna känns nödvändig.