Lyrans noblesser har C senast i sitt nobelalfapet. En som fått det och en som borde få det:
Winston Churchill
Winston Churchill tilldelades nobelpriset 1953. För sitt biografiska och historiska skrivande. Detta var inte fullt lika konstigt på den tiden. Sakprosa hade en högre status.
Den som är intresserad av historia har säkert också snubblatöver utdrag ur Churchhills verk och jag har läst sämre prosa av andra nobelpristagare. Hans tl tillhör också de mest kända. Och hans uppsats "If Lee had not Won the Battle of Gettysburg" är välbekant för alla som är roade av ukronier.
Anledningen att han fick priset brukar säjas vara politiskt. Hans skrifter och hans politiska agerande går lika lite att skilja på som exempelvis Josef Stalins skrifter och agerande. Som många statsmän har Churchhill flera sidor. Det motstånd mot nazismen som gav honom priset är en sida.
Ett av Churchills första arbeten handlar om Indien. Under sin karriär var han en fast motståndare mot indisk självständighet och en förespråkare för hårda tag mot de som satte sej emot det brittiska styret. Indirekt, och i ett fall inte så väldigt indirekt, var han ansvarig för miljontals indiers död.
Massmördare brukar i regel inte tilldelas nobelpriset i litteratur. Det är det fredspriset är till för.
John Clute
Den kanadensiskt födde och i England boende författaren John Clute har framförallt skrivit kritik. Om sf. Genrestämpeln borde göra det omöjligt för honom att komma i fråga för de större litterära priserna. Bara hälften av John Clutes romaner är emellertid genreromaner. Det vill säja en.
Genreromanen, 1999 års Appleseed, är nu den bättre av de två. En space opera, med betoning på opera, som vrider upp basen i det märkvärdiga i genren fullt ut.
Nathanael Freer färdas över galaxen i sitt fraktskepp Tile Dance. Han ska lämna en last "nanoforges". Men en datapest sprids genom stjärnspiralen.
Så långt låter det som vilken halvdan Ian Banks-kopia som helst. Men Clutes språk, ständiga referenser och villighet att kasta sej helt och hållet in i denna främmande värld skapar tillsammans ett av de märkligare verken inte bara i genren utan överhuvudtaget.
Så Clute borde få priset för att han med prosans förtätning och förvridning tecknar ett främmande landskap som känns nästan bekant men ändå förblir helt annorlunda.
(Dessutom skulle det diskreditera priset för all framtid. Så det är ytterligare ett plus.)
Inlägg
6 kommentarer:
Massmördare brukar helt klart få fredspriset. Har faktiskt inte läst något längre av Churchill. Läsvärt?
Jag har också bara samplat utdrag.
Om man inte är väldigt intresserad av militärhistoria så finns det knappast någon anledning att läsa honom.
Även om hans verk i sin genre verkar helt okej.
Min dotter har läst delar av hans självbiografi, bardom/uppväxt, och säger att det var bra.
Kan vara ett tips för de icke militärhistoriskt intresserade.
Hans memoarer har rätt gott rykte. Sen handlar de, efter uppväxten, mycket om krig de också.
Din kommentar om massmördare fick mig att bryta ihop på ett mycket onyanserat sätt. Men det ska bli kul att läsa Churchill så småningom.
Bryta ihop var inte riktigt meningen att någon skulle göra.
Att man 1953 mest såg Churchill som motståndare till Hitler är förklarligt.
Men nuförtiden tycker jag hans andra sidor, som Indienpolitiken, nämns för sällan. Eller ursäktas.
Skicka en kommentar