O har kommit till Finland i sin bokgeografi. Hade detta varit en regelrätt geografisk utmaning så är detta ett av de få länder jag med säkerhet skulle kunna peka ut på en världskarta. I> min lista med 10 bra finska böcker så hade jag med många finlandssvenska sådana. För att gottgöra det något så följer tre finlandsfinska:
en finsk bok: Mika Waltari - Mikael Ludenfot
Det här är en bok jag läser just nu. Om den unge Mikael i början av 1500-talet. Historisk roman från 1948 när den historiska romanen var en av de populärare av populärgenrerna. Boken är skriven i jagform. Det är en rolig och medryckande text. En av de mer sympatiska karaktärerna är en bödel som är ett stort fan av den konst som kallas politik då alla ställningstaganden förr eller senare leder en antingen till ett svärdshugg i magen eller ett rep om halsen. De som möter det senare alternativet önskar han betjäna smärtfritt efter bästa förmåga "Endast bödeln är opartisk emedan såväl jute som sves har behov av honom." Romanen påminner en del om 1600-talsklassikern Den äventyrlige Simplicissimus av Hans Jakob Christoffel von Grimmelshausen. Om det rör sej om en påverkan så skulle det vara ett exempel (Brechtpjäsen Mor Courage är ett annat) på hur andra världskriget gör att den då lite bortglömde Grimmelshausen åter blr aktuell.
en finsk författare: Olli Jalonen
På nittiotalet så fick Olli Jalonen flera romaner översatta till svenska och hyllades av svenska kritiker. I Finland lär han fortfarande vara ett stort namn. Den bästa av hans böcker som jag läst är Johan och Johan. Jag tvingade ett tag på den på alla som råkade fylla år eller av andra anledningar förväntade sej att få presenter. Far med dotter är också riktigt bra.
en finsk bok som jag inte läst: Sirpa Kähkönen - Lakanasiivet
I en intervju med Monika Fagerholm som jag läste idag så nämner hon Sirpa Kähkönen samman med Jalonen och Sofi Oksanen som en av de främsta samtida finskspråkiga författarna. Och man ser hennes namn nämnt rätt ofta. I Finland verkar hon vara en både kritikerhyllad och populär författare. Men så vitt jag vet är hon inte översatt till svenska. Lakanasiivet är fjärde delen i en historisk romansvit. Den handlar om hur Sovjet bombar en finsk by i början av fyrtiotalet och evakueringen efteråt. Titeln lär betyda lakansvingar.
Inlägg
8 kommentarer:
Waltari tycker maken att jag ska läsa, ni kanske skulle prata böcker någon gång!
Sirpa Kähkönen måste jag kolla upp mer!
Jag har själv fått Waltari närmast påtrugad på mej. Jag lånade den halvt av artighet av en vän som brukar prata om Waltari. Men hittintills, jag är en tredjedel inne i den rätt tjocka romanen, är jag positivt överraskad.
Kähkönen verkar spännande. Hon kommer kanske på svenska en vacker dag.
Det är i och för sej lite pojkbok över Waltari-n.
Väinö Linnas trilogi, som du tog upp under "10 bra finska böcker", hör till mina största läsupplevelser överhuvudtaget - och dessutom har den bara blivit bättre för varje gång jag läst den. Ett exempel på att skönlitteratur, i sina bästa stunder, kan nå lika högt som de bästa tecknade serierna, dvs bröderna Hernandez verk (för att raljera en smula).
Linnas trilogi är väldigt bra.
Det var ett tag sen jag läste den. Och jag har inte böckerna så jag har inte heller läst i dem på ett tag. Det borde man göra något åt.
Är egentligen dags för en omläsning för mig med, det är en tio år sen sist. Fast jag har så mycket annat jag vill läsa.
"Okänd soldat" är också den mycket bra, på ett lite annat vis. Jag har också en av hans tidiga romaner, "Mörk kärlek", den läste jag nog aldrig ut men den var inte i närheten av att vara på samma nivå. Däremot kan jag verkligen rekommendera "Väinö Linna" av N-B Stormbom, mannen som översatte Linna till svenska. Det är en mycket intressant biografi med tyngden lagd på själva böckerna, och den ger dem ytterligare minst en dimension.
"okänd soldat" är den enda andra Linna jag har läst. Den är också bra. Och den har jag så den bläddrar jag i ibland.
Jag är ingen storkonsument av biografier. Men om de handlar om författare föredrar jag om det främst handlar om deras böcker. Det är ju deras böcker som gör att de är intressanta.
Det var egentligen fel av mig att kalla den för "biografi"; den första fjärdedelen, på ett ungefär, behandlar Linnas familj, uppväxt och bakgrund. I övrigt handlar det om hans böcker, hur de togs emot och debatterades, och med intressanta analyser av Stormbom. Det var ju som sagt han som översatte dem till svenska, och han var dessutom personlig vän till Linna. Så boken fördjupar definitivt läsupplevelsen - men först och främst ska man förstås läsa verken som boken behandlar.
Skicka en kommentar