Indien väntar

Det ska komma en uppföljare till Indien väntar av Jan Myrdal. Det är anledningen till att jag har bläddrat i och läst om stora delar av denna bok från 1980. Inte för att jag egentligen behöver en anledning. Jag har ofta läst i den genom åren.

Jag känner mej lite kluven till den kommande Red star over India där Myrdal 30 år senare åter skriver om landet. Som det alltid känns lite dubbelt när en av ens favoritböcker ska få en fortsättning. Det är i och för sej lite annorlunda med reseskildringar än med romaner. Och Myrdal har tidigare skrivit bra böcker där han återvänder till tidigare platser han skildrat som Kinesisk by 20 år senare.

Reseskildring är egentligen ett lite snävt begrepp för att beskriva boken. Den innehåller essäliknande kapitel om Indiens historia och långa samtal och berättelser. Avsnitt om Kapten Nemo hos Jules Verne och om indiska kapitäl och om bevattningsteknik. Ämnen och tider blandas. I andra kapitlet åker Myrdal och Gun Kessle in i Indien 1958. Fjärde kapitlet är ett utdrag ur en arbetsjournal från när Myrdal var i landet 1961.

Redan vid det besöket så försökte Myrdal skriva en bok om Indien. Av detta föddes delar av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell.

Sen återkommer Myrdal flera gånger till Indien och bor där under långa perioder. Indien väntar är en bok som i olika former Myrdal hade försökt skriva under arton år.

Hoppen mellan ämnen och tider i boken är en del av vad som gör Indien väntar till en så stor läsupplevelse. Jag har sett denna blandning beskrivas som en brist hos boken. Men det var av en person som ogillade dess politiska tendens.

Och det är ett politiskt verk. Rent allmänt har jag ingen större respekt för de som väljer bort att läsa författare för att de inte håller med om deras åsikter, vare sej det gäller Myrdal eller Mario Vargas Llosa. Men att det politiska innehållit kan utgöra ett hinder för att närma sej just Myrdals rapportböcker och reseskildringar kan jag på sätt och vis förstå.

Året innan Indien väntar, Myrdals bästa resebok (och därmed en av de bästa överhuvudtaget) kom en av hans sämsta Kampuchea hösten 1979 ut. En tunn trist volym där ledare för Röda Khmererna ger sin syn på sin politik ("Vi beskrev tortyren och vi satte våra namn under uppror mot tortyr, men vi förhindrade den inte. (Och vi blev själva torterare när de högre intressena fordrade tortyr och vi blev tortyrernas ideologer.)" som 1964 års Myrdal skriver om de intellektuella.) I Indien väntar finns ett kort samtal om Pol Pot och om kulturrevolutionen.

I ett kapitel om den indiske politikern Bose skriver Myrdal om det tvetydiga hos denne och den indiska radikala nationalismen. Också den vänster Myrdal är en del av och den rapportbokstradition han var med om att skapa har en dubbel sida. Men Indien väntar och dess uppgörelse med den imperialistiska traditionen hör till den bra sidan av den traditionen.

Vilket inte innebär att man inte kan diskutera delar här och där. Som om de indiska naxaliter (alltså maoister) som Myrdal samtalar med här hade en fullt så viktig roll som man här får intryck av. Men berättelserna som kommer från och om dessa naxaliter är i sej mycket läsvärda.

Liksom texten i stort är en stark omtumlande upplevelse. Myrdals prosa är lysande. Boken kräver en hel del av sin läsare. Men det är ett roligt arbete som ger en rik belöning.

Indien väntar tillhör kanske inte Myrdals mest kända böcker. Hur mottagandet av den var vet jag heller inte. På pocketutgåvan finns lika höga beröm som på de tidigare Myrdalarna (och de senare Barndom-böckerna). Men de som står för blurbarna är inte fullt lika namnkunniga.
Ett av citaten på baksidan är ur en recension av den indiska utgåvan av boken. Det verkar ha kommit flera sådana (att boken också getts ut i USA med samma engelska titel gör det lite knepigt att kolla upp) och en ny ska vara på gång. Det är inte helt unikt att svenska reseböcker ges ut i de länder som de handlar om - Stig Dagerman Tysk höst har hyllats i Tyskland - men det är ändå värt att notera och är ett tecken på att Indien väntar är något större än den gängse reseskildringen.

Jag har Norstedts Faktapocketversion av boken från 1985. Det är en läsvänlig utgåva med två nya kapitel. Det ena om poeten Sri Sri. Men tyvärr saknar den originalets fotografier av Kessle. 1980 års utgåva är nog också enklare att hitta antikvariskt.