Mellan alltid och aldrig
är det som tingen äger rum
en andlös sekund
när man minst väntar det
förändras världen
sjunken in i sig själv
på sju hjärtans djup
är det som man plötsligt föreställer sig
en tid då stenar börjar att blöda.
Pia Tafdrup
1983
övers. Marie Silkeberg & Magnus William-Olsson
På danska i diktsamlingen Den inderste zone
på svenska i Tafdrup-urvalet Dagen ditt ljus. Dikter 1981 - 1994
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Men det här var ju jättejättebra. Det känns ju inte alls som något som du skulle fastna för. Jag är helt häpen.
Egentligen föredrar jag ju dåliga dikter. Men för Pia Tafdrup gör jag ett undantag.
Skicka en kommentar