Hoppet tillhör framtiden

Apropå att vänsterförlagen gjorde Lu Hsün en björntjänst när det gällde att presentera honom för den svenska publiken så finns det två urval essäer av Lu på svenska: ett tjockt violett på Bo Cavefors förlag kallat I de matta spåren av blod (den innehåller också andra slags prosastycken än essäer) och en tunn volym på Oktober förlag som heter Hoppet tillhör framtiden. (Här kallas Lu för Lu Hsun, men han ska sorteras på L i vilket fall.)

Den senare är det bättre av de två. Med texter om Ibsen, tecknade serier (i en text från 1932) och om skrivande. Men fastän detta mestadels är texter som håller än idag, av en av världens största och mest kända författare, så är det fullt förståeligt om man ser boken och avfärdar den som vänsterkitsch eller något som bara är för den politiskt specialintresserade.

Och det finns ett par texter i boken som kan tyckas lite underligt valda. Lu var politiskt medveten och med om att bilda vänsterförfattarnas förbund - en organisation som stod Kommunistpartiet nära (han var aldrig medlem i partiet, vilket kan ha sin del i att han fortsätter att spela en roll för författare i dagens Kina). Och det är inget konstigt att det finns en del politiska artiklar i boken. Lu levde under en intressant tid.

Men en av essäerna är ett brev till en kinesisk trotskist, där Lu gör upp med ett par punkter i den kinesiska trotskismens program anno 1936. Det finns kommentarer efter varje text i boken. De är kortfattade men bra.
Att det fanns kinesiska trotskister, något som jag inte kände till innan jag läste boken, eller vad de hade för roll är emellertid inget som kommenteras. Bokens maoistiska redaktörer såg säkert detta som något läsaren självklart kände till.

Men detta bör inte hindra en från att läsa boken. Om inte annat så för föreläsningen Lu håller för en samling kvinnliga lärarstudenter i Peking år 1923 om Ibsens pjäs Ett dockhem: "Vad händer efter det att Nora går hemifrån?".