En lista med Ivar-Lo Johanssons 11 bästa böcker på hans 111-årsdag

Idag är 111 år sen Ivar Lo-Johansson föddes. Han skrev många bra böcker av olika slag. Som dessa elva:

Analfabeten
Första delen i den första av Lo-Johanssons två självbiografiska romansviter. Analfabeten i titeln är Ivar-Los far. Att han inte kan läsa blir en stor börda för honom.

Asfalt
Lo-Johansson skrev alltså två självbiografiska bokserier. Som till stor del täckte samma perioder. En som kom ut på 50-talet och en som började ges ut i slutet av 70-talet. 'Cause that's how he rolled. Den här den andra delen (av fyra) kom 1979.

Bara en mor
Lo-Johanssons statarroman, om Rya-Rya, är inte fullt lika bra som hans statarnoveller. Men den är ändå väldigt bra. Och den har väl en starkare ställning än novellerna nuförtiden. Då folk och ltteraturhistoriker föredrar romaner.

Dagbok från 20-talet
1927 kom Ivar-Lo Johansson ut med Vagabondliv i Frankrike. Denna och ytterligare tre reseböcker från 20-talet har kommit ut tillsammans under titeln Dagbok från 20-talet (det här är alltså fyra böcker, om man ska vara noga). Två handlar om en England, den sista om städer i både England och Frankrike. Lo-Johansson arbetar som diskare, byggnadsarbetare och går på luffen. Han beskriver sitt arbete och människor han möter. Gruvor och slummar och djurutställningar.

Furstarna
Förutom sviterna med passionsnoveller och statarnoveller skrev Lo-Johansson flera andra novellsamlingar. Furstarna är en novellvolym om Svea Rikes kungar

Geniet
En av de få svenska romaner från sin tid (den kom ut 1947) som tar upp tvångssteriliseringarna. Annars den mest dostojevskiska av Lo-Johanssons böcker. Fördömdes av många när den kom ut, och kritiserades igen för några år sen. Då en romanhjältinna kastade boken i väggen efter att ha läst mottot och kallade författaren för gubbjävel. Anledningen till kritiken var moralisk första gången, feministisk den andra - men de var märkligt lika varandra.

Jordproletärerna
"- Konstigt med en klocka... Den där är äldre än Larsgumma själv. Jag kommer ihåg hur hon nämnde om, att den varit hennes föräldrars. Den har slagit på ett särskilt sätt när den har varit halv fyra på mornarna, när hon skulle upp till mjölkningen. Att det inte syns ett särskilt märke just på det stället? Man tycker det skulle synas något på den fläcken."
De 111 statarnovellerna, i tre volymer, varav det här är den sista, blir till ett mäktigt epos om statarna.

Karriäristerna
Den andra stora serien noveller i Lo-Johanssons författarskap är passionsnovellerna. Sju volymer indelade i teman. I den här finns noveller om bödlar, rosodlare och en man som utropar en egen stat - Republiken Purpurland. Samlingen hålls ihop av sitt tema, men tonen i berättelserna varierar. (Det finns ett bra urval ur de sju böckerna, Passionsnoveller, sammanställt av Sven Delblanc.)

Proletärförfattaren
Åttonde och sista delen i den första självbiografiska romansviten - "En författare skriver sin självbiografi för att söka svar på frågan vem han själv är. Leva, skriva är ändå ett spännande äventyr. Någonstans måste en självbiografi också sluta. Men också det brukar livet sköta om.

Statarskolan i litteraturen
En samling artiklar om litteratur och sånt. Från 30-talet fram till 70-talet. När Lo-Johansson håller på och skriver tjocka romaner kräver han romaners rätt att vara tjocka. När han skriver noveller hyllar han istället novellen. Och i en av de första artiklarna skriver den framtide författaren till två långa självbiografiska romansviter att svenskarna skriver för mycket om sej själva. Nu kan man tycka att Lo-Johansson därmed inte riktigt skriver som han lär. Men som det också står: "Konsten skakar av sig alla förbud, gör det förbjudna, talar om det som inte får talas om, den lyder inga kloka råd."

Zigenare
Reportagebok skriven strax efter
de i Dagbok från 20-talet. 1955 års upplaga innehåller också nya reportage 25 år senare.