Svensk TV visade tidigare idag Frank Capras "Livet är underbart" ("It's a wonderful life") från 1946. Filmen har inträtt bland den skara filmer som alltid går i repris kring denna tiden av året.
Om filmen skrev jag, i ett annat sammanhang, för ett par år sedan:
"Capras gamla kvartsklassiker 'It's a wonderful life'.
I denna film, som blev en helgtradition i staterna därför att den kunde sändas
utan kostnad, rusar James Stjuart genom sin hemstad så som den skulle ha sett ut om han aldrig fötts.
Hans stad har blivit ett brutalkapitalistiskt slum-slash-glädjekvarter.
Hans barn har aldrig blivit födda, hans bror är död och folk är oartiga.
Allt detta tar han med jämnmod.
Men att hans fru i denna värld visar sej vara en ogift glasögonprydd bibliotekarie istället för den muntra (med perfekt syn välsignad) hemmafru som det var menat får honom att vrålande önska allt tillbaka.
Och de sjunger cristmas carols."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Määäähhh. Ett liv som ogift glasögonprydd bibliotekarie måste ju vara FAN så mycket bättre än ett liv i äktenskapets och familjelivets bojor?
Av någon anledning tenderade den tidens filmer att vara positivt inställda till äktenskap och familjeliv.
Men visst.
Skicka en kommentar