Dostojevskijs Idioten och Kurosawas Idioten

Furst Mysjkin, huvudpersonen i Dostojevskijs Idioten, blir benådad strax innan han ska avrättas. Detta får honom att bryta samman. Han blir en idiot och med det en god människa.

Den unge radikale författaren Dostojevskij, som skrivit den lovande satiren Dubbelgångaren blev skenavrättad. En skenavrättning var en vanlig psykologisk tortyr i Tsarryssland. Man låtsades att fångarna skulle bli avrättade för att benåda de i sista minuten. Den här händelsen har naturligtvis påverkat Idioten. Men där Mysjkin blev god så blev Dostojevskij tsarist, började hetsa mot judar och skriva tjocka, tjocka böcker.

En del av dessa böcker är bra, som Bröderna Karamazow. En del är mindre bra, som Brott och straff (det kan finnas andra åsikter om Brott och straff). Men även de jag kan se är bra brukar jag inte direkt tycka om.

Utom just Idioten som är en fascinerande bok. Och som man kanske skulle önska var den Dostojevskij man tvingade på folk istället för den träiga Brott och straff.

För ett par månader sen kom en handfull gamla Kurosawa-filmer på svensk DVD. Bland de hans filmatisering av Idioten från 1951. Jag hyrde och såg den häromdan. Dostojevskijs Idioten är en roman som inte borde gå att filma. Men Kurosawa lyckas rätt bra. Han gör i stort sett melodram av historien. Och på den här tiden behärskade Kurosawa filmmelodramat till fullo.
Jag är inte helt såld på han som spelar huvudrollen (här kallad Kameda - Kurosawa har flyttat handlingen till Japan) det blir lite svårt att förstå hur alla dras till honom. Men alla andra känns helt rätt.

Idioten är en tjock bok och en väldigt lång film. Mer än två och en halv timme. Och det är en svartvit japansk femtitalsfilm. Ändå tyckte jag aldrig den blev tråkig. (Filmen har två delar. Så om man ändå tycker den är för lång kan man se första delen en dag och den andra en annan.)