måndag 10 augusti 2009

Pseudonymer, schmeudonymer

På senare tid har det på landets litteratursidor och liknande flitigt diskuterats vilken författare som skrivit en bok under pseudonym. Boken ifråga heter Hypnotisera mera eller något liknande. Jag vet inte riktigt vad det är för slags bok. Något i stil med Min Första Trolleribok om jag inte misstar mej. Inte heller känner jag till de skribenter som föreslås ligga bakom nomme de plummen.
Detta hindrar givetvis mej inte att själv ha en teori. Jag tror på Jean-Paul Sartre.

Att spekulera om vem en författare egentligen var kan ibland vara roligt. Som i Torsten Ekboms och Olle Orrjes "Fallet med den försvunne dadaisten" där de bevisar att B. Traven var Arthur Cravan.

En gång på det glada 90-talet skrev en recensent av en debutnovellsamling en recension som enbart handlade om huruvida debutanten egentligen var Stig Larsson. Om debutanten var debutanten så var debutanten bra men om debutanten var Stig Larsson så var debutanten mindre bra. Vilket inte är fullt så korkat som det låter/som jag får det att låta. En debut bör bedömas annorlunda än en bok av en etablerad författare. Varför recensenten ifråga hade fått för sej att den stackars debutanten var Stig Larsson framgick dock aldrig.

En bok kan också läsas annorlunda om det är av en annan författare. Skulle Sir Ägg och Bacon eller Thomas Marlowe skrivit Shaksperes pjäser så skulle deras andra verk förändra kontexten för vår förståelse av pjäserna (det var länghe en vanlig tanke att Shakspere inte kunde ha skrivit sina pjäser då en man från medelklassen inte ansågs kunna a varit intelligent eller bildad nog. Denna teori brukade framförallt framföras av män från medelklassen.)

Men om Hortonomen verkligen får fler bottnar nu när vi vet att Sartre skrev den är något jag ändå tvivlar på.

2 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Det är i och för sig inte så dåligt av en debutant att bli jämförd med Stig Larsson. En del debutanter idag skulle till och med bli överlyckliga av en jämförelse med Stieg Larsson.

För övrigt skulle jag tycka det var mer spännande att få läsa om vad den där boken handlar om (det gäller i stort sett alltid). Och så är det tråkigt att den här pseudodebatten får ta så mycket plats från en massa andra intresanta böcker. Räckte det inte med diskussionen kring Bo Balderssons alter ego i början av sommaren?

Petter Malmberg sa...

Bo Baldersson-dutten förvånade mej lite.
Som om nån fortfarande brydde sej.
Sen tror jag diskussioner som denna mer tar plats från andra pseudodiskussioner. Det kommer liksom alltid att finnas.