Lolita II och andra omdiktningar

Ibland utgår romaner direkt från andra berättelser. En ny svensk roman lär göra så. I och för sej har man alltid berättat historier kring gamla berättelser. Redan de gamla grekerna och allt det där.

Men den här sortens romaner där man utgår från en annan roman som en alternativ berättelse är en lite nyare företeelse. Ofta berättas historien ur ett annat perspektiv än i originalet. Skulle inte historien om Doktor Jekyll och herr Hyde sedd genom Jekylls tjänstekvinnas ögon bli spännande? (SPOILER - svar nej).

Det finns ett tydligt ekonomiskt motiv till att skriva den här sortens böcker. Redan från början får man lite extra uppmärksamhet. Här finns emellertid problemet att det gäller att utgå från böcker som folk känner till. Vilket kanske är en anledning till att ibland en och samma roman, som till exempel Doktor Glas, utsätts för flera såna här remixar.

När Lars Jakobson för tio år sen kom ut med romanen I den röda damens slott så var det åtminstone två recensenter som felaktigt beskrev den som en vidarediktning av Ray Bradburys Invasion på Mars. Den alluderas på och namecheckas visserligen i boken men handlingen utgår istället från H Beam Pipers novell "Omnilingual". Ett faktum som inte på något sätt kan ha gjort Jakobsons roman mer säljbar.

Och kanske ett belägg för att det kan finnas andra anledningar till att gå i direkt närstrid med en annan text än de rent pekuniära.

Alla författare förhåller sej till tidigare texter. Det här är bara ett bokstavligare sätt att göra så.